Jag älskar att vara beroende

Jag äger ganska få saker. Gillar inte att hamstra, rensar ut sånt jag inte behöver regelbundet. Att inte äga mycket gör människor i min omgivning oumbärliga för mig.

Behöver jag nåt får jag låna. Och kollektivt har vi så mycket – gonna go out on a limb och säga “allt.” Testa att göra en efterlysning hos dina Facebookvänner av nån obskyr pryl och se vad som kommer upp – det är inte klokt vad folk sitter och trycker på. Varför ska vi alla ha samma saker som vi utslaget på ett år kanske använder det en kvart, eller till och med tre dagar? Om vi köper något och använder sagda sak nån gång om året, hur mycket betalar vi egentligen per gång vi använder den? Mitt sämsta köp någonsin var en chokladfontän jag köpte för 500 kr, för några år sen när jag inte alls tänkte som nu. Har använt den två gånger, vilket innebär att jag betalade 250 kr per gång. Sjukt ovärt.

Behövde lödkolv och efterlyste på facebook – visade sig att typ ALLA har en?! What? Min vän Claes som är till höger på bilden nedan hade två så jag fick en! <3

Det bästa med att inte ha själv

Att kunna köpa sig till tjänster och saker och sällan behöva någon annan gör en mer isolerad, tror jag. Jag tror att vi mår bra av att vara beroende av varandras försorg. Vara tvugna att dela med oss och ta emot av tid, hjälp, prylar. Vi är flockdjur, gjorda för att leva tillsammans och ta hand om varann. Och jag lovar, folk blir glada av att låna ut, när de får göra en glad och bli översköljda med tacksamhet (för tacksam blir man!). Många tycker det känns roligt att deras grunkor som annars bara ligger kommer till användning.

Här går vi och bär på en humlestång vi skulle hjälpa en kompis att resa. Ser glad ut för jag ännu inte insett hur svårt det kommer bli att få upp den

För mig finns ett sista skäl till att jag inte vill ha saker med väldigt specifika syften. Färdiga lösningar och tjänster får min kreativitet att praktiskt taget dö, för jag slipper tänka. Men jag vill ju tvärt om öva på att lösa problem själv! Med små medel och mycket fantasi – och det gör man bra när man lider brist. Nöden är uppfinningarnas moder osv. De gånger jag inte kan själv vill jag få hjälp. Istället för att sticka och köpa prylar och specifika verktyg som behövs i stunden ringer jag en vän. Min bästa livlina.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *