Life hack: Vilket håll ska jag skruva åt?!

Ja, hur vet man? Håller jag på att lossa den här muttern, eller cementerar jag den på sin plats för evigt?

LÖSNING:

Lefty loosy, righty tighty. Alltså: åt vänster (motsols) lossar du en skruv/vred/kran och åt höger (medsols) drar du åt. Bara kom ihåg ramsan så blir det rätt! Easy-peasy lemon squeezy.

Därför går saker sönder

Allt den här bloggen handlar om är att laga sånt som är trasigt. Tyg blir tunt med tiden, järn rodnar av rost. Men varför går saker ens sönder? Vad bestämmer att ett par gympaskor håller i ett år, en dator fem, och en stol i trehundra? Vad är egentligen “slitage”? För att förstå det måste vi först ta en titt på vad våra saker egentligen består av.

Kemi 101 – vad är saker gjort av?

Min anteckningsbok – otippad?

Allt runt omkring oss består av materia. Denna utgörs av en palett av olika atomer. Dessa pyttepärlor till partiklar länkas samman på genom kemiska och fysikaliska bindningar. Vilka atomer och hur de kopplas samman avgör hur materialet beter sig.

Att våra möbler, kläder och prylar går sönder beror till syvende och sist på att bindningarna mellan atomerna går av, eller sätts ihop på nya sätt. Om och hur detta händer hänger på prylars makroskopiska och mikroskopiska egenskaper.

Makro – saker man ser

Makroskopiska egenskaper kallas sådant som är synligt och kännbart, t ex att trä är hårt och tyg är mjukt, att metall är formbart och kan ta rejäla smällar, medan glas är bräckligt och oböjligt. Till detta kan man också räkna hur man format själva prylen – tunt eller tjockt material, räta eller sneda vinklar, hårt eller löst sammansatt. Osv osv.

Makroskopisk påverkan är sådant som har sönder ett material på ett sätt som bryter otaliga bindningar samtidigt – man kan tydligt och snabbt se att nåt har hänt. En repa i golvet, en reva i tyg, eller en spricka i en skål. Skälet är oftast mekanisk påverkan, alltså att saker rör på sig, utsätts för tryck eller skav. Detta är rätt intuitivt. Rycker vi, slår eller trycker vi på saker tillräckligt hårt för det givna materialet kommer de brista. Vi sliter bokstavligt i bindningar mellan atomer och molekyler åt olika håll.

Mikro – en djupdykning till det inre

Detta skiljer sig från mikroskopiska egenskaper – sådant som vi inte kan se, vilket beror på vilka atomer som är inblandade, och hur de hänger samman.

Mikroskopisk påverkan är det som händer inne i själva materialet. Om det  på något sätt tillförs tillräckligt med energi kommer en bindning mellan två atomer gå av – som ett snöre som brister. Ibland fäster sig ändarna vid nya “snören” (atomer) och en ny förening har uppstått – men inte den som fyllde den önskvärda funktionen, den vi hade från början. Det kan också handla om att man tillsätter ett ämne som materialet reagerar med. Inte bra.

Förändringarna på mikronivå orsakas bl a av värme eller UV-strålning (i solljus) – båda källor till energi som kan sätta igång kemiska eller fysikaliska processer. Många material blir missfärgade när de utsätts för solljus eftersom färgämnena i dem förändras eller bryts ner, varesig det är trä, papper, läder eller en bjärt stycke tyg. Textil, trä och plast försvagas när solen får dess molekylära länkar att brista och blir skört och bräckligt. 

Vatten och syre är ämnen som gillar att reagera med annat – de är så kallade oxidationsmedel. De påverkar kanske framför allt på olika metaller i form av rost, ärgad koppar eller missfärgad mässing, men kan också sätta igång nedbrytningsprocesser i t ex trä, textil, papper, läder (gärna med värme, i ljuv symfoni). Andra ämnen som färgämnen som färgar av sig, eller basiska eller sura ämnen som bryter ner material jobbar också på mikronivå – i alla fall tills det gått hål.

Skiljelinjen mellan makroskopiskt och mikroskopiskt är inte alltid glasklar, eftersom vad som händer inne i materialet kommer påverka hur prylen beter sig makroskopiskt. Vissa saker ligger i gränslandet. En cykelkedja som sakta töjer ut sig när man utsätter den för tryck, så att metallatomerna börjar röra på sig, eller att komponenterna i elektronik börjar fungera sämre för att de påverkats av värme och ändrat struktur och sammansättning.

Så vad bestämmer hur snabbt de här processerna går? 1. Hur mycket saken används. Ju mer användning, desto snabbare slits den. En stol man sitter på flera timmar per dag kommer slitas snabbare än en finstol man använder i särskilda sammanhang. 2. Hur tuff användningen är för det givna materialet och hur känsligt det är för påverkan. Här är det återigen av betydelse hur materialet reagerar på värme, fukt och mekanisk påverkan. Vissa material är helt klart känsligare än andra.

Puh, mycket kemi. Tycker ni det är lika intressant som jag, som är besatt av material, eller nöjer ni er med vilken lösning som helst bara det funkar?

Skaffa bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Varför vågar man inte laga?

För ett tag sen frågade jag er på Instagram vad det är som tar emot med att laga, vad som gör att man faktiskt inte tar sig för det. 

Det främsta orsakerna var

  • att man var rädd för att ta sönder sin pryl ännu mer
  • att lagningarna verkar svåra och krångliga
  • tidsbrist, eller osäkerhet runt hur lång tid det tar

Jag tror detta handlar mycket om självförtroende. Man tror att man inte kan, man är rädd att misslyckas, och att det ska ta massvis med tid för att man är oerfaren – och därför testar man inte ens. Därför kommer här mina fyra bästa tips som har hjälpt mig skaffa lagningssjälvförtroende.

Bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Gå in med inställningen att du bara ska förstå vad som är fel. Inte laga, och absolut inte laga perfekt. Bara skruva isär och se hur saken funkar. Ofta när jag ska laga något trasigt har jag ingen aning om vad jag ska göra, men att skruva loss två skruvar och lyfta på ett lock är ju inte så svårt. Skruva isär brödrosten, cykellyset, pallen. Detta har i 90% av fallen lett till att jag har kunnat laga aktuell sak – men det har jag aldrig trott på förhand! Jag tror faktiskt detta har gett mig bättre självförtroende och tro på min egen förmåga över lag.

“Only rocket science is actually rocket science.” Detta har blivit lite av mitt nya mantra. Människor som inte är så mycket smartare än du och jag har desginat och satt ihop den här prylen. Detta upptäckte jag inte minst när jag öppnade min mobil. Jag trodde att den skulle vara full av kretskort och sladdar och fan och hans moster, men man såg knappt någon av elektroniken ens? Saker är mindre komplicerade än vi tror och vi är mycket smartare och bättre på att lösa problem än vi vet.

Öva upp din kreativitet på andra områden. När jag var med i hållbarhetspodden Steg för steg-podcast pratade jag och Tess en hel del om att använda sin egen hjärna och de saker man redan har för att lösa problem, istället för att ens första tanke är att man ska gå och köpa nytt, eller en färdig lösning. Ju mer du försöker lösa problem när de uppstår med de medel som står till buds, desto lättare och roligare kommer det bli att laga. Det behöver inte finnas rätt eller fel – bara du löser problemet. Genom att göra detta kommer du få mycket lättare att lita på din förmåga och intuition.

Beröm dig själv och var stolt över dina framgångar. Jag blir så stolt när jag lyckas laga något jag aldrig trodde jag skulle kunna. Vad man än gör som ligger utanför ens komfortzon tycker jag att man kan unna sig att dunka sig i ryggen för. Skryt för alla!

Men det viktigaste tror jag är att bara prova. Om det känns som det kommer bli ett stort projekt, vilket gör att det känns omotiverande och oöverstigligt, bestäm på förhand att du bara ska lägga 10-15 minuter på det. Men börja, trots allt. Det är verkligen mödan värd.

Tack för att ni läste!

Vad gör en tapetserare? – Möt Kristina Frostegren

En tapetserare gör kanske inte riktigt vad det låter som. Idag är det målaren som klär väggar i vackert papper.  Möbeltapetserare klär om möbler i granna tyger eller läder och lagar stoppningar, men det händer också att de gör båtkapell och båtdynor.

Kristina Frostegren bor i Lund, och har jobbat som möbeltapetserare med egen firma i 18 år. En kylig novemberkväll landade jag vid hennes köksbord, och hon delade frikostigt med av kunskap om material, tyg, yrkets historia och sin egen filosofi och arbetssätt.

Just när jag kom på besök höll Kristina på att byta stoppning och tyg på en soffa. Det var så otroligt häftigt att få se, och få förklarat hur möbeln var byggd och vad de olika delarna fyllde för funktion.

För att få kalla sig auktoriserad tapetserare måste man gått en utbildning om 4500 timmar och avlagt ett s k gesällprov. Kristina har förutom gesäll- och mästarbrev vässat sin kompetens ytterligare med flera kurser och utbildningar inom konst och design.

Hur kommer det sig att du valde att bli tapetserare?

– Jag var intresserad av inredning, färg och form. Jag läste mycket i inredningstidningar, men att bli produktdesigner kändes inte riktigt rätt. Jag tyckte det var roligt att förstå hantverket, hur materialen skiljer sig åt och lära mig om deras egenskaper.

Rejäl resår!

Kristina berättar att hon alltid har jobb. Det finns för mycket att göra för att hon ska kunna ta sig an alla förfrågningar.  Hon håller även kurser för nybörjare i materiallära och man får prova att klä om sin egen stol.

– Jag vill föra vidare kunskapen. Jag tycker det är viktigt att andra får upp ögonen för hantverket och för hur mycket tid det tar att tillverka eller laga en möbel. Hantverket värdesätts inte på samma sätt längre, och man har tappat förståelse nför hur mycket jobb som läggs ner. Idag tycker man ett rimligt pris för en soffa är ganska lågt – man går till IKEA för att köpa möbler som är tillverkadei låglöneländer. Folk blir vana vid låga priser på stoppade möbler och andra möbelkedjor följer efter, och förenklar stilen och sänker kvalitén på sina möbler.

– Det jag vill göra är att förnya, förändra och bevara. Om möblerna bevaras och lever längre så leder det till att den mängd som slängs minskar, men det är ju också så att man bevarar något personligt, något som är viktigt och värdefullt för en själv, och som har stort emotionellt värde.

Vilka är dina kunder? Finns det någon ”typisk” kund?

Ungefär 90% är privatkunder, men jag har också tagit uppdrag av t ex Lunds universitet. Ofta är det kvinnor som vill bevara och inte slänga arvegods. Det kan också vara kunder som hittat en 1960-tals-soffa med teakdetaljer, som de vill ha i inredning. Stilarna varierar mycket, nyrokoko-stolar från 1800-talet till B Mathsson-fåtöljer med flätad linnesadelgjord. Lamino-fåtöljer med fårskinn är också vanligt att kunder kommer in med.

Vad kostar det att laga en möbel?

-Cirka 12 000 kronor kostar det för att byta tyg på en öronlappsfåtölj. Att plocka av och sätta på ny klädsel tar runt tjugo timmar, och sedan tillkommer tyget och vadd. Om man ska byta stoppningen också får man lägga till tid för det beror påhur sönder den är. Det finns enklare jobb som att byta tyg på lösa sitsar för 450 kr/styck

Kristina har ett stort engagemang för miljöfrågor, och lyfter hur svårt det är att få tag i vissa material ifall man vill ha dem schysst producerade. Hon är mycket noggrann i tyg- och materialval och använder bara de allra bästa materialen, både ur miljösynpunkt och för att ge ett gott resultat där möblerna håller länge. Jämfört med dagens anda där slit och släng är tidens melodi, är tidrymden en möbel ska hålla nästan svindlande.

Just den här soffan är nu stoppad med kokosnötsfiber

På Sveriges Tapetserarmästares hemsida står det att ”det som finns under ytan är lika viktigt som ett tyg av hög kvalitet.” Vad menas med det?

– Olika stoppningsmaterial håller olika länge. Jag använder olika slags material beroende på vad som passar. Tagel är nog det mest hållbara stoppningsmaterialet. Det är mjukt och spänstigt och kan hålla i hundratals år. (! <– reds. anm.) Taglet importeras idag. Fram till 1996 gick det att få tag i hästtagel i Sverige, från Munkfors tagelspinneri, men nu går det till förbränning istället, vilket är trist. Det finns inte så stor efterfrågan av tagel idag när alla möbler tillverkas med stoppning av skumplast.

Tagel. Otroligt styvt, grovt hår.

Jag använder linne i mina möbler, eftersom det håller – jag har hittat hela linnevävar i stolar från 1700-talet. Vissa använder juteväv, men det håller inte på samma sätt. Det åldras och behöver bytas fortare. Särskilt i stoppade sitsar med mycket svik i framkanten så går juteväven sönder.

Sådär blir latex efter 45 år?! Kristina lät mig trycka på gammal latex på armstöden på en fåtölj, och det bara smulades sönder… Tänk då att tagel håller hundratals år!

Nyare material som skumplast (polyeter, kallskum) blir mjukare och mjukare med åren och borde ersättas av icke-fossila material. Jag letar efter ersättningsmaterial. Skumgummi (latex) kan hålla i 40 år om det skyddas med bomullsvadd eller likande, annars torkar det efter 25-30 år. Därför så är materialet under tyget viktigt för hur länge möbeln ska hålla.

Om ni vill läsa mer om Kristinas arbete, klicka in på hennes hemsida här!

Lagning och reklamation – hur reklamerar man? (del 2)

I veckan snackade vi reklamation, lagning och hur man ska hantera att sakerna man köper inte håller måttet. Men vad exakt gör jag när min pryl eller plagg gått sönder?

Som jag skrev i förra inlägget är det alltid bra att låta tillverkaren eller försäljaren veta att produkten inte höll måttet, eftersom man då sätter press på dem att tillverka bättre saker.

Om saken gått sönder men du inte vill driva det vidare, släng iväg ett mail till företaget som gjort produkten och säg vad som blivit fel och att du är besviken, eller/och gör inlägg på sociala media. Som företag är detta inte kul då de vet att alla kan se kritiken, och de måste bemöta den. Men om man faktiskt vill reklamera varan och få den fixad eller få ersättning, hur gör man då? Här kommer några riktlinjer.

  1. Hitta kvittot. Innan du tar kontakt med försäljaren, leta rätt på ditt kvitto. Om du har missat att spara kvittot kan ibland ett kontoutdrag från när du köpte varan också fungera. Du måste kunna visa var och när du köpte den.
  2. Vad vill du uppnå? Fundera på vad du vill ha ut av reklamationen – vill du få saken lagad (i mitt tyckte bäst – otippat?), få pengar för att gå till en reparatör, ha en helt ny vara, eller få pengarna tillbaka? Tänk igenom detta och läs på om dina rättigheter som konsument. Dessa kan du hitta här och läsa en kortversion av i del 1
  3. Beskriv felet. Fundera igenom hur du bäst beskriver felet för försäljaren, så att de lätt kan förstå vad som är fel.
  4. Vad vill du att försäljaren ska göra? Skriv ner en prioriteringslista baserat på punkt 2, så att du enkelt kan säga vad du vill. Det kan vara bra att ha det utskrivet så att du inte under ett samtal med försäljaren av bara farten hamnar i något som du helst inte hade velat (t ex att de absolut vill ge dig en ny produkt, men du hellre skulle vilja se den lagad på något sätt). Här kan det vara viktigt att ha koll på sina rättigheter, så du vet vilket utrymme du har att propsa på en viss åtgärd och vad du kan kräva av försäljaren.
  5. Hur hör man av sig? Det enklaste och bästa är oftast att maila, ifall du vill vända dig direkt till företaget som gjort produkten. Du kan klicka i att få ett leveranskvitto på ditt mail, så du vet att det kommit fram. Genom att ta dialogen i skrift kan du alltid hänvisa tillbaka till det som sagts ifall du behöver ta fallet vidare på något sätt. Annars är det också bra att gå till stället där du köpte varan, så att du faktiskt kan visa vad som är fel och diskuterade det ansikte mot ansikte.

Informationen  det här inlägget kommer från Hallå Konsument. Om du vill fördjupa dig eller veta mer, kika gärna där! Mycket bra hemsida med stor mängd matnyttig information. Tack för att du läste! ♥

Lagning och reklamation – en snabb konsumentguide (del 1)

Laga själv? Reklamera…?

Laga trasigt – är det alltid bra?

För ett tag sen trillade ett mail in till mig från en läsare som hade mycket kloka funderingar kring lagning, slitage och reklamation.

Vad är normalt slitage? Vad har man som konsument för rättigheter/garantier? Kan man få en lagning eller en ekonomisk ersättning för detta? Att få ett nytt plagg av samma kvalitet och att detta bara skickas till tippen känns inte helt tillfredsställande ut resurssynpunkt. 
Att laga nåt nytt, utan att producenten får veta att det ej håller måttet eller bara bli tokig och kassera det, det låter slösigt och främjar ju inte att tillverkaren gör bättre och hållbarare saker på sikt, eftersom det är nåt de aldrig får nys om. Om livslängden är orimligt kort vill man ju även ändra på det, så det inte fortsätts produceras helt ohållbart.

Hur tänker du här? Klagar man men lagar utan att få kompensation på nåt sätt – svider det då nog mycket för att de ska ta till sig det framöver och ändra i produktionen..?

Malin som skickade mailet (tack!) tycker jag har en otroligt viktig poäng – om vi lagar så fort det går sönder, då slipper tillverkaren konsekvenserna av att sälja en bristfällig produkt. Vad mer är, så har ju jag som köpare betalat pengar för en produkt eller tjänst som inte tillhandahölls som den skulle. Tillverkaren har inte hållit sin del av avtalet. Men vad har jag som konsument för rättigheter när det gäller reklamation egentligen, att få saker reparerade och hur funkar garantier? Nu reder vi ut.

Sexmånadersregeln, vad är det?

När man köper en vara har man som konsument extra starka rättigheter de första sex månaderna efter köpet. Då räknas nämligen fel som finns eller uppkommer inte som normalt slitage (om man inte vanvårdar den eller typ klipper i den), utan som ett ursprungligt fel. Sakerna vi köper ska helt enkelt hålla längre än sex månader – annars är det tillverkarens fel. (Strumpbyxor anyone??) Efter sex månader måste du som konsument kunna visa att det är ett ursprungligt fel, och inte du som misskött varan.

Detta kallas reklamationsrätt, och är en lagstadgad rättighet. Reklamera varan så snabbt du kan efter att du upptäckt felet – här räknas “skälig tid”, vilket innebär någon slags rimlig tid och varierar från fall till fall. Om du reklamerar inom 2 månader från upptäckt fel är du i rätt tid. Efter 3 år upphör rätten att reklamera varan.

Vad är skillnaden mellan garanti och reklamationsrätt?

Garanti på en vara eller tjänst är frivillig, något försäljaren/tillverkaren kan välja att ge dig eller inte och alltså inte samma sak som reklamationsrätt. Du ska kunna få skriftlig information om vad garantin i så fall innebär. Har du fått garanti på en vara, har du lagstadgad rätt att få den lagad eller utbytt om den går sönder innan garantitiden löpt ut. Fler saker värda att notera – vad som än står i garantin kan den aldrig ge dig sämre rättigheter än de som står i lagen.

Det du kan kräva av försäljaren eller tillverkaren om du har fått garanti är

Att varan lagas
Att få en annan vara istället
Att få avdrag på priset
Att köpet helt enkelt hävs
… eller att få skadestånd

Det som gäller här är lite olika beroende på vilken typ av skada eller fel varan har – du kan dock inte ställa alla krav på samma gång. För att du ska kunna få pengarna tillbaka måste felet vara väsentligt. För att du ska kunna få skadestånd måste felet på varan ha orsakat extra kostnader för dig.

Hur vet du om du har garanti? Fråga i affären! Om det finns en garanti bör försäljaren informera om den. Och spara kvitton. Jag vet att det kan kännas träligt i vårt pappersfria samhälle, men det är så värt att ha en pärm där man förvarar kvitton. De kommer inte störa dig när de väl sitter där!

Om något går sönder – låt producenten veta detta!

Jacka spruckit rejält i båda armhålorna – läge att skicka ett mail

Vad som också är värt att veta är att även om du inte har någon garanti på en pryl eller vara har du alltid rätt att klaga på fel i varan eller tjänsten. Och snälla gör detta! Genom att klaga när saker går sönder kan vi sätta press på förtagen. Gör även gärna detta i sociala medier, eftersom då kan alla se att ett företags vara inte håller måttet, och då får de det svettigt.

Informationen i det här inlägget kommer från Hallå Konsument! och Konsumentverket. Läs gärna mer om dina rättigheter där! I nästa del kommer vi gå igenom hur man rent konkret går till väga för att reklamera något. Tack för att ni läste! <3

Lögardag och lagardag

I Lund lägger vi inte två strån i kors just nu. Den här helgen har min kraft räckt åt att bada badkar (ja ni hör ju) och att slölaga pappas fjällrävenjacka, vilken varit trasig sen jag övertog den.

Fickan har lossnat. Lätt lagat med gammal hederlig nål och tråd.

Använde blå tråd pga had no fucks to give. Ärligt talat är det sällan jag bryr mig om hur mina kläder ser ut. Det jag har på mig på bilden är en jeansskjorta från en kompis freeshop (som jag dock älskar), tishan hittad i en soppåse för ett par dagar sen.

Att laga ger sån ro. Om man är en skärmknarkare som jag – som jobbar med sociala medier och modererar facebookgrupper – är makligt, monotont handarbete en lisa. Blicken fastnålad på ett och samma, sakta andetag i stadig rytm.

Det står i bjärt kontrast till hur jag brukar fladdra runt. Att en stund få släppa taget om de tusen tankar som susar i huvudet, all kontroll jag känner att jag måste ha, och bara göra en sak. Det är jag otroligt dålig på. Att slippa producera och prestera och presentera. Bara göra litet pyssel för mig själv, min egen skull.

Varför gör man inte detta oftare? Läker sig själv samtidigt som man lagar annat. Man borde kanske starta en syjunta? Har ni något liknande?

Hoppas ni har haft en vilsam, härlig helg och är laddade inför veckan. Tack för att ni läste! ♥

Jag älskar att vara beroende

Jag äger ganska få saker. Gillar inte att hamstra, rensar ut sånt jag inte behöver regelbundet. Att inte äga mycket gör människor i min omgivning oumbärliga för mig.

Behöver jag nåt får jag låna. Och kollektivt har vi så mycket – gonna go out on a limb och säga “allt.” Testa att göra en efterlysning hos dina Facebookvänner av nån obskyr pryl och se vad som kommer upp – det är inte klokt vad folk sitter och trycker på. Varför ska vi alla ha samma saker som vi utslaget på ett år kanske använder det en kvart, eller till och med tre dagar? Om vi köper något och använder sagda sak nån gång om året, hur mycket betalar vi egentligen per gång vi använder den? Mitt sämsta köp någonsin var en chokladfontän jag köpte för 500 kr, för några år sen när jag inte alls tänkte som nu. Har använt den två gånger, vilket innebär att jag betalade 250 kr per gång. Sjukt ovärt.

Behövde lödkolv och efterlyste på facebook – visade sig att typ ALLA har en?! What? Min vän Claes som är till höger på bilden nedan hade två så jag fick en! <3

Det bästa med att inte ha själv

Att kunna köpa sig till tjänster och saker och sällan behöva någon annan gör en mer isolerad, tror jag. Jag tror att vi mår bra av att vara beroende av varandras försorg. Vara tvugna att dela med oss och ta emot av tid, hjälp, prylar. Vi är flockdjur, gjorda för att leva tillsammans och ta hand om varann. Och jag lovar, folk blir glada av att låna ut, när de får göra en glad och bli översköljda med tacksamhet (för tacksam blir man!). Många tycker det känns roligt att deras grunkor som annars bara ligger kommer till användning.

Här går vi och bär på en humlestång vi skulle hjälpa en kompis att resa. Ser glad ut för jag ännu inte insett hur svårt det kommer bli att få upp den

För mig finns ett sista skäl till att jag inte vill ha saker med väldigt specifika syften. Färdiga lösningar och tjänster får min kreativitet att praktiskt taget dö, för jag slipper tänka. Men jag vill ju tvärt om öva på att lösa problem själv! Med små medel och mycket fantasi – och det gör man bra när man lider brist. Nöden är uppfinningarnas moder osv. De gånger jag inte kan själv vill jag få hjälp. Istället för att sticka och köpa prylar och specifika verktyg som behövs i stunden ringer jag en vän. Min bästa livlina.

Bästa bloggtipset och favoritörhängena

Lund hade celebert besök förra veckan. Johanna Nilsson som bloggar på fantastiska Slowfashion.nu – Internets guldgruva om man gillar mode och hållbarhet – kom och föreläste.

Jag lärde mig massa nytt under den timma Johanna talade, trots att jag jobbat med hållbar konsumtion länge nu. Rekommenderar varmt hennes blogg, bok och podd. Klicka in direkt! 

Under en övning på föreläsningen fick vi fundera över vilket som är vårt bästa plagg. Förutom min bästa kjol (som nu faller i bitar så jag inte kan ha den) är de här örhängena mina favoriter i garderoben (eller vad man ska säga). 40 kr på Röda korset 2013. Känner mig bäst i världen och supersnygg när jag har dem.

De är dock väldigt trasiga nu, och jag har… tejpat dom? Och under tejpen har de nu börjat rosta… Ber en bön varje gång jag sätter på dem att de ska hålla, bara denna dagen också. SÅ detta är veckans projekt att fixa. Det ska lödas! Första gången sen jag var 15. HEH.

Foto: Olof Åström

Allt jag har på mig här är plagg jag verkligen älskar och har så många minnen med. Allt köpt second hand utom tröjan som jag köpte ny 2007.

Vilket är ditt bästa plagg? Har du några speciella minnen då du burit det? Dela gärna med dig i kommentarerna – tycker det är så himla kul att höra sånt!

Tack för att du läste! Ha det så bra tills nästa gång!

Vad kan man laga?

Hej på er! Har ni haft en bra helg?

Jag vill passa på att rikta ett jättetack till er för den enorma respons jag fått sen jag drog igång bloggen! Så många har hört av sig och gillat och delat och berättat att de gillar idéen. Det gör mig själaglad och känns så roligt att fler än jag verkar tycka det är kul att själv kunna fixa sina saker. TACK! <3

Min helg har varit helt fantastisk. Jag har tillbringat den på konferens i Malmö med något som kallas Omställningsnätverket. Omställningsnätverket är en bred rörelse som strävar efter att på olika sätt skapa ett hållbart samhälle, med mycket fokus på en levande landsbygd, självförsörjning och personlig hållbarhet. Att vi måste ta hand om oss själva så väl som vår omvärld. Sällan har jag träffat människor med så mycket kreativitet, intelligens, nyfikenhet och driv!

Under konferensen pratade jag mycket med människor om vad det innebär att laga, att fixa och reparera. Lagning skulle kunna appliceras på så mycket, och att utforska det är också en tanke och en önskan jag har med den här bloggen.

Ofta är det är inte bara prylar som vi pratar om att laga. Det finns initiativ med namn som “Fixa naturen”, där naturen ses lite som något som gått sönder, som ska repareras (av oss). Vi talar om människor som haft en tuff period eller uppväxt, som går igenom svårigheter som sorg, depression eller utbrändhet som “trasiga”. Men är de det? Ska de i så fall lagas eller fixas? Hur, och när?

Hur är lagning och läkning relaterat? Är det skillnad mellan ett brutet ben och ett brustet hjärta? Vad innebär “reparation” och vad vinner eller förlorar man på att se på en process som just det?

Är helt och funktionsdugligt alltid att sträva efter, eller kan vissa saker få vara kantstötta och sönder?

Om detta har många tankar väckts, inte minst under helgen. Jag hoppas kunna dela dem med er i lite mer strukturerad form snart. I veckan ska jag förhoppningsvis ge mig på att räta ut veck i läderskor, rädda en bok som hamnat i vatten och såklart avslöja hur man tacklar svettfläckar. 😉

Vad har du för tankar om lagning? Vad tycker du att man kan laga? Ska vissa saker få förbli lite nötta eller inte?

Tack för att ni läste! Ha det så bra!