Life hack: Vilket håll ska jag skruva åt?!

Ja, hur vet man? Håller jag på att lossa den här muttern, eller cementerar jag den på sin plats för evigt?

LÖSNING:

Lefty loosy, righty tighty. Alltså: åt vänster (motsols) lossar du en skruv/vred/kran och åt höger (medsols) drar du åt. Bara kom ihåg ramsan så blir det rätt! Easy-peasy lemon squeezy.

Laga billiga bruksföremål – sopskyffel

Att laga slit-och-släng-grejer

Hej allihop! Det här inlägget är mest tänkt som inspiration för att visa att det är väldigt lätt att laga billiga saker, som annars är toppexempel på slit-och-släng-grejer. Vet att inte så många kanske kommer behöva laga sin sopskyffel, men vill bara visa hur man kan tänka när man behöver laga nåt!

En av de saker som gör mig mest arg är vår sopskyffel. Gummilisten har lossnat från den. Dags att laga.

Lagning – simpel problemlösning

Okej, så vad göra? Jag tänkte att jag behöver något gummiaktigt, tunt och böjligt som kan lägga sig tätt mot golvet. Därför satte jag en bit silvertejp längs kanten.

Så.

Detta räcker dock inte eftersom det måste bli friktion mellan golvet och listen så det “håller tätt” mellan dem, plus att tejpen inte är tillräckligt styv. Hittade konstig gummi på tub hemma, som jag tror nån lagat cykelslang med med.  Kletade på sånt. Väntade.

Klart! Den är som ny och funkar jättebra! Är såååå nööööjd.

Jag tror nyckeln med att laga allt möjligt är att prova. Bara det funkar så finns det inget rätt eller fel. Fundera på vilka egenskaper du är ute efter och fundera på om du kan hitta verktyg eller material hemma som uppfyller kraven för dem.

Tack för att ni läste!

Skaffa bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Varför vågar man inte laga?

För ett tag sen frågade jag er på Instagram vad det är som tar emot med att laga, vad som gör att man faktiskt inte tar sig för det. 

Det främsta orsakerna var

  • att man var rädd för att ta sönder sin pryl ännu mer
  • att lagningarna verkar svåra och krångliga
  • tidsbrist, eller osäkerhet runt hur lång tid det tar

Jag tror detta handlar mycket om självförtroende. Man tror att man inte kan, man är rädd att misslyckas, och att det ska ta massvis med tid för att man är oerfaren – och därför testar man inte ens. Därför kommer här mina fyra bästa tips som har hjälpt mig skaffa lagningssjälvförtroende.

Bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Gå in med inställningen att du bara ska förstå vad som är fel. Inte laga, och absolut inte laga perfekt. Bara skruva isär och se hur saken funkar. Ofta när jag ska laga något trasigt har jag ingen aning om vad jag ska göra, men att skruva loss två skruvar och lyfta på ett lock är ju inte så svårt. Skruva isär brödrosten, cykellyset, pallen. Detta har i 90% av fallen lett till att jag har kunnat laga aktuell sak – men det har jag aldrig trott på förhand! Jag tror faktiskt detta har gett mig bättre självförtroende och tro på min egen förmåga över lag.

“Only rocket science is actually rocket science.” Detta har blivit lite av mitt nya mantra. Människor som inte är så mycket smartare än du och jag har desginat och satt ihop den här prylen. Detta upptäckte jag inte minst när jag öppnade min mobil. Jag trodde att den skulle vara full av kretskort och sladdar och fan och hans moster, men man såg knappt någon av elektroniken ens? Saker är mindre komplicerade än vi tror och vi är mycket smartare och bättre på att lösa problem än vi vet.

Öva upp din kreativitet på andra områden. När jag var med i hållbarhetspodden Steg för steg-podcast pratade jag och Tess en hel del om att använda sin egen hjärna och de saker man redan har för att lösa problem, istället för att ens första tanke är att man ska gå och köpa nytt, eller en färdig lösning. Ju mer du försöker lösa problem när de uppstår med de medel som står till buds, desto lättare och roligare kommer det bli att laga. Det behöver inte finnas rätt eller fel – bara du löser problemet. Genom att göra detta kommer du få mycket lättare att lita på din förmåga och intuition.

Beröm dig själv och var stolt över dina framgångar. Jag blir så stolt när jag lyckas laga något jag aldrig trodde jag skulle kunna. Vad man än gör som ligger utanför ens komfortzon tycker jag att man kan unna sig att dunka sig i ryggen för. Skryt för alla!

Men det viktigaste tror jag är att bara prova. Om det känns som det kommer bli ett stort projekt, vilket gör att det känns omotiverande och oöverstigligt, bestäm på förhand att du bara ska lägga 10-15 minuter på det. Men börja, trots allt. Det är verkligen mödan värd.

Tack för att ni läste!

Vad gör en tapetserare? – Möt Kristina Frostegren

En tapetserare gör kanske inte riktigt vad det låter som. Idag är det målaren som klär väggar i vackert papper.  Möbeltapetserare klär om möbler i granna tyger eller läder och lagar stoppningar, men det händer också att de gör båtkapell och båtdynor.

Kristina Frostegren bor i Lund, och har jobbat som möbeltapetserare med egen firma i 18 år. En kylig novemberkväll landade jag vid hennes köksbord, och hon delade frikostigt med av kunskap om material, tyg, yrkets historia och sin egen filosofi och arbetssätt.

Just när jag kom på besök höll Kristina på att byta stoppning och tyg på en soffa. Det var så otroligt häftigt att få se, och få förklarat hur möbeln var byggd och vad de olika delarna fyllde för funktion.

För att få kalla sig auktoriserad tapetserare måste man gått en utbildning om 4500 timmar och avlagt ett s k gesällprov. Kristina har förutom gesäll- och mästarbrev vässat sin kompetens ytterligare med flera kurser och utbildningar inom konst och design.

Hur kommer det sig att du valde att bli tapetserare?

– Jag var intresserad av inredning, färg och form. Jag läste mycket i inredningstidningar, men att bli produktdesigner kändes inte riktigt rätt. Jag tyckte det var roligt att förstå hantverket, hur materialen skiljer sig åt och lära mig om deras egenskaper.

Rejäl resår!

Kristina berättar att hon alltid har jobb. Det finns för mycket att göra för att hon ska kunna ta sig an alla förfrågningar.  Hon håller även kurser för nybörjare i materiallära och man får prova att klä om sin egen stol.

– Jag vill föra vidare kunskapen. Jag tycker det är viktigt att andra får upp ögonen för hantverket och för hur mycket tid det tar att tillverka eller laga en möbel. Hantverket värdesätts inte på samma sätt längre, och man har tappat förståelse nför hur mycket jobb som läggs ner. Idag tycker man ett rimligt pris för en soffa är ganska lågt – man går till IKEA för att köpa möbler som är tillverkadei låglöneländer. Folk blir vana vid låga priser på stoppade möbler och andra möbelkedjor följer efter, och förenklar stilen och sänker kvalitén på sina möbler.

– Det jag vill göra är att förnya, förändra och bevara. Om möblerna bevaras och lever längre så leder det till att den mängd som slängs minskar, men det är ju också så att man bevarar något personligt, något som är viktigt och värdefullt för en själv, och som har stort emotionellt värde.

Vilka är dina kunder? Finns det någon ”typisk” kund?

Ungefär 90% är privatkunder, men jag har också tagit uppdrag av t ex Lunds universitet. Ofta är det kvinnor som vill bevara och inte slänga arvegods. Det kan också vara kunder som hittat en 1960-tals-soffa med teakdetaljer, som de vill ha i inredning. Stilarna varierar mycket, nyrokoko-stolar från 1800-talet till B Mathsson-fåtöljer med flätad linnesadelgjord. Lamino-fåtöljer med fårskinn är också vanligt att kunder kommer in med.

Vad kostar det att laga en möbel?

-Cirka 12 000 kronor kostar det för att byta tyg på en öronlappsfåtölj. Att plocka av och sätta på ny klädsel tar runt tjugo timmar, och sedan tillkommer tyget och vadd. Om man ska byta stoppningen också får man lägga till tid för det beror påhur sönder den är. Det finns enklare jobb som att byta tyg på lösa sitsar för 450 kr/styck

Kristina har ett stort engagemang för miljöfrågor, och lyfter hur svårt det är att få tag i vissa material ifall man vill ha dem schysst producerade. Hon är mycket noggrann i tyg- och materialval och använder bara de allra bästa materialen, både ur miljösynpunkt och för att ge ett gott resultat där möblerna håller länge. Jämfört med dagens anda där slit och släng är tidens melodi, är tidrymden en möbel ska hålla nästan svindlande.

Just den här soffan är nu stoppad med kokosnötsfiber

På Sveriges Tapetserarmästares hemsida står det att ”det som finns under ytan är lika viktigt som ett tyg av hög kvalitet.” Vad menas med det?

– Olika stoppningsmaterial håller olika länge. Jag använder olika slags material beroende på vad som passar. Tagel är nog det mest hållbara stoppningsmaterialet. Det är mjukt och spänstigt och kan hålla i hundratals år. (! <– reds. anm.) Taglet importeras idag. Fram till 1996 gick det att få tag i hästtagel i Sverige, från Munkfors tagelspinneri, men nu går det till förbränning istället, vilket är trist. Det finns inte så stor efterfrågan av tagel idag när alla möbler tillverkas med stoppning av skumplast.

Tagel. Otroligt styvt, grovt hår.

Jag använder linne i mina möbler, eftersom det håller – jag har hittat hela linnevävar i stolar från 1700-talet. Vissa använder juteväv, men det håller inte på samma sätt. Det åldras och behöver bytas fortare. Särskilt i stoppade sitsar med mycket svik i framkanten så går juteväven sönder.

Sådär blir latex efter 45 år?! Kristina lät mig trycka på gammal latex på armstöden på en fåtölj, och det bara smulades sönder… Tänk då att tagel håller hundratals år!

Nyare material som skumplast (polyeter, kallskum) blir mjukare och mjukare med åren och borde ersättas av icke-fossila material. Jag letar efter ersättningsmaterial. Skumgummi (latex) kan hålla i 40 år om det skyddas med bomullsvadd eller likande, annars torkar det efter 25-30 år. Därför så är materialet under tyget viktigt för hur länge möbeln ska hålla.

Om ni vill läsa mer om Kristinas arbete, klicka in på hennes hemsida här!

Lagning och reklamation – hur reklamerar man? (del 2)

I veckan snackade vi reklamation, lagning och hur man ska hantera att sakerna man köper inte håller måttet. Men vad exakt gör jag när min pryl eller plagg gått sönder?

Som jag skrev i förra inlägget är det alltid bra att låta tillverkaren eller försäljaren veta att produkten inte höll måttet, eftersom man då sätter press på dem att tillverka bättre saker.

Om saken gått sönder men du inte vill driva det vidare, släng iväg ett mail till företaget som gjort produkten och säg vad som blivit fel och att du är besviken, eller/och gör inlägg på sociala media. Som företag är detta inte kul då de vet att alla kan se kritiken, och de måste bemöta den. Men om man faktiskt vill reklamera varan och få den fixad eller få ersättning, hur gör man då? Här kommer några riktlinjer.

  1. Hitta kvittot. Innan du tar kontakt med försäljaren, leta rätt på ditt kvitto. Om du har missat att spara kvittot kan ibland ett kontoutdrag från när du köpte varan också fungera. Du måste kunna visa var och när du köpte den.
  2. Vad vill du uppnå? Fundera på vad du vill ha ut av reklamationen – vill du få saken lagad (i mitt tyckte bäst – otippat?), få pengar för att gå till en reparatör, ha en helt ny vara, eller få pengarna tillbaka? Tänk igenom detta och läs på om dina rättigheter som konsument. Dessa kan du hitta här och läsa en kortversion av i del 1
  3. Beskriv felet. Fundera igenom hur du bäst beskriver felet för försäljaren, så att de lätt kan förstå vad som är fel.
  4. Vad vill du att försäljaren ska göra? Skriv ner en prioriteringslista baserat på punkt 2, så att du enkelt kan säga vad du vill. Det kan vara bra att ha det utskrivet så att du inte under ett samtal med försäljaren av bara farten hamnar i något som du helst inte hade velat (t ex att de absolut vill ge dig en ny produkt, men du hellre skulle vilja se den lagad på något sätt). Här kan det vara viktigt att ha koll på sina rättigheter, så du vet vilket utrymme du har att propsa på en viss åtgärd och vad du kan kräva av försäljaren.
  5. Hur hör man av sig? Det enklaste och bästa är oftast att maila, ifall du vill vända dig direkt till företaget som gjort produkten. Du kan klicka i att få ett leveranskvitto på ditt mail, så du vet att det kommit fram. Genom att ta dialogen i skrift kan du alltid hänvisa tillbaka till det som sagts ifall du behöver ta fallet vidare på något sätt. Annars är det också bra att gå till stället där du köpte varan, så att du faktiskt kan visa vad som är fel och diskuterade det ansikte mot ansikte.

Informationen  det här inlägget kommer från Hallå Konsument. Om du vill fördjupa dig eller veta mer, kika gärna där! Mycket bra hemsida med stor mängd matnyttig information. Tack för att du läste! ♥

Lagning och reklamation – en snabb konsumentguide (del 1)

Laga själv? Reklamera…?

Laga trasigt – är det alltid bra?

För ett tag sen trillade ett mail in till mig från en läsare som hade mycket kloka funderingar kring lagning, slitage och reklamation.

Vad är normalt slitage? Vad har man som konsument för rättigheter/garantier? Kan man få en lagning eller en ekonomisk ersättning för detta? Att få ett nytt plagg av samma kvalitet och att detta bara skickas till tippen känns inte helt tillfredsställande ut resurssynpunkt. 
Att laga nåt nytt, utan att producenten får veta att det ej håller måttet eller bara bli tokig och kassera det, det låter slösigt och främjar ju inte att tillverkaren gör bättre och hållbarare saker på sikt, eftersom det är nåt de aldrig får nys om. Om livslängden är orimligt kort vill man ju även ändra på det, så det inte fortsätts produceras helt ohållbart.

Hur tänker du här? Klagar man men lagar utan att få kompensation på nåt sätt – svider det då nog mycket för att de ska ta till sig det framöver och ändra i produktionen..?

Malin som skickade mailet (tack!) tycker jag har en otroligt viktig poäng – om vi lagar så fort det går sönder, då slipper tillverkaren konsekvenserna av att sälja en bristfällig produkt. Vad mer är, så har ju jag som köpare betalat pengar för en produkt eller tjänst som inte tillhandahölls som den skulle. Tillverkaren har inte hållit sin del av avtalet. Men vad har jag som konsument för rättigheter när det gäller reklamation egentligen, att få saker reparerade och hur funkar garantier? Nu reder vi ut.

Sexmånadersregeln, vad är det?

När man köper en vara har man som konsument extra starka rättigheter de första sex månaderna efter köpet. Då räknas nämligen fel som finns eller uppkommer inte som normalt slitage (om man inte vanvårdar den eller typ klipper i den), utan som ett ursprungligt fel. Sakerna vi köper ska helt enkelt hålla längre än sex månader – annars är det tillverkarens fel. (Strumpbyxor anyone??) Efter sex månader måste du som konsument kunna visa att det är ett ursprungligt fel, och inte du som misskött varan.

Detta kallas reklamationsrätt, och är en lagstadgad rättighet. Reklamera varan så snabbt du kan efter att du upptäckt felet – här räknas “skälig tid”, vilket innebär någon slags rimlig tid och varierar från fall till fall. Om du reklamerar inom 2 månader från upptäckt fel är du i rätt tid. Efter 3 år upphör rätten att reklamera varan.

Vad är skillnaden mellan garanti och reklamationsrätt?

Garanti på en vara eller tjänst är frivillig, något försäljaren/tillverkaren kan välja att ge dig eller inte och alltså inte samma sak som reklamationsrätt. Du ska kunna få skriftlig information om vad garantin i så fall innebär. Har du fått garanti på en vara, har du lagstadgad rätt att få den lagad eller utbytt om den går sönder innan garantitiden löpt ut. Fler saker värda att notera – vad som än står i garantin kan den aldrig ge dig sämre rättigheter än de som står i lagen.

Det du kan kräva av försäljaren eller tillverkaren om du har fått garanti är

Att varan lagas
Att få en annan vara istället
Att få avdrag på priset
Att köpet helt enkelt hävs
… eller att få skadestånd

Det som gäller här är lite olika beroende på vilken typ av skada eller fel varan har – du kan dock inte ställa alla krav på samma gång. För att du ska kunna få pengarna tillbaka måste felet vara väsentligt. För att du ska kunna få skadestånd måste felet på varan ha orsakat extra kostnader för dig.

Hur vet du om du har garanti? Fråga i affären! Om det finns en garanti bör försäljaren informera om den. Och spara kvitton. Jag vet att det kan kännas träligt i vårt pappersfria samhälle, men det är så värt att ha en pärm där man förvarar kvitton. De kommer inte störa dig när de väl sitter där!

Om något går sönder – låt producenten veta detta!

Jacka spruckit rejält i båda armhålorna – läge att skicka ett mail

Vad som också är värt att veta är att även om du inte har någon garanti på en pryl eller vara har du alltid rätt att klaga på fel i varan eller tjänsten. Och snälla gör detta! Genom att klaga när saker går sönder kan vi sätta press på förtagen. Gör även gärna detta i sociala medier, eftersom då kan alla se att ett företags vara inte håller måttet, och då får de det svettigt.

Informationen i det här inlägget kommer från Hallå Konsument! och Konsumentverket. Läs gärna mer om dina rättigheter där! I nästa del kommer vi gå igenom hur man rent konkret går till väga för att reklamera något. Tack för att ni läste! <3

Laga en brödrost

Hej allihop!

I fredags brast mitt tålamod efter en slitsam vecka. Jag rafsade ihop mina saker och slängde på ett tåg hem till morsan och farsan. Har hängt med kompis, gosat katt och häst, lekt med syskonbarn och skådat fågel.

Väl i Växjö visade det sig att brödrosten var sönder. Handtaget ville liksom inte stanna nere när man tryckte ner det. Perfekt.

  1. Nu sku det lagas. Jag började med att skruva loss bakstycket på rosten genom att lossa de fyra skruvar i hörnen det satt fast med. 

2. Sen visade det sig att det lilla handtaget var fastlimmat så att man inte kunde få av kåpan?? Så jävla dumt. Jag orkar inte. Mer om varför saker limmas, om prylars livslängd och planerat åldrande kommer inom kort! Men nu blev till att ta fram en liten såg.

Så.

3. När kåpan var av blev problemet snabbt tydligt. Det låg en präktig hög av smulor på elektromagneten som håller spaken nere (metallisk, randig kvadrat på bilden), så att kontakten inte blev tillräcklig. Sopade väck smulor = fungerande brödrost!!

Sen var det bara att skruva fast kåpan igen. Klart!

Förra veckan gästade jag Hållbarhetsgäris instagramkonto förresten! Superbra konto – in och följ för att läsa mina funderingar om konsumtion, natur, och engagemang, och för hållbarhetstankar och -tips från andra kloka personer.

Imorgon gör jag även podcast-debut i den helt fantastiska podcasten Steg för steg – Inspiration för en hållbar livsstil med Tess Waltenburg! Avsnittet hittar ni här. Så otroligt kul att få vara med. Tess är dessutom världens mysigaste, roligaste person. Tänk att få göra sånt här va?!

Tack för att ni läste! ♥

Vi måste tala om giftfritt

Det här inlägget har jag funderat på många månar. Detta är något som sakta grävt fram en bekymmersrynka mellan ögonbrynen, men det var först när jag började peka ut uppenbara faktafel och blev kallad gnällspik, självutnämnd expert och hater som proppen gick. Så här kommer det.

En av de stora trenderna på senare år har varit den om giftfri mat, giftfria kläder och kosmetika. Badrumsskåp och skafferier har gått genom skärselden för att komma ut, rena, jungfruliga, “kemikaliefria” på andra sidan. Städprodukter och teflonpannor i drivor har slängts.

Detta är något jag också höll på med för många år sen, så jag förstår verkligen känslan av skräck när något man trodde var säkert plötsligt ter sig livsfarligt. Jag läste böcker, ekobloggar och slängde utan nåd allt jag trodde skulle skada mig eller miljön. Tills jag blev kemist. Tills jag läste på ordentligt och satte mig in i ämnet. Insåg hur skev bild man som lekman får och hur mycket ens intuition och rädslor bedrar en.

Det är inte ens eget fel, men man måste vara uppmärksam på vilken sort information man tar till sig och vem som är avsändaren. Är det en annan amatör, eller faktiskt en expert som har förståelse för samband som inte är uppenbara? Det kan kännas tryggare, skönare att lyssna på någon som är som en själv – en vanlig person. Men man måste inse att det olyckligvis blir lite av en blind som leder en lam.

Gift – definitionen

Så vad betyder giftfritt egentligen? Vilka substanser är okej, och varför? Och vilken kompetens har de som hävdar att något är giftigt respektive ofarligt?

“Gift” betyder att något “i låg koncentration påverkar en organism på ett potentiellt skadligt sätt” enligt Wikipedia. Detta är den gängse definitionen. Aktut toxicitet mäts genom LD50-doser, alltså den dos av ett ämne som krävs för att 50% av försöksdjuren man testar det på ska dö (“lethal dose 50”). Man använder det eftersom det gör olika substanser direkt jämförbara på ett kvantitativt sätt.

Det man sedan kan prata om är ökad risk för sjukdomar till följd av exponering eller intag av ett visst ämne. Här tycker jag att många som uttalar sig om gift/giftfritt inte har förstått hur riskbedömning går till.

Som kemist måste du göra en enskild säkerhetsbedömning inför varje experiment du sätter upp. När man gjort ett antal förstår man att proportioner är viktiga. Det måste skrivas att något har vissa bieffekter, vare sig i låg dos eller hög. Det betyder inte att du kommer drabbas av dem så fort du kommer i kontakt med substansen, utan handlar om mängd och exponeringens tidsrymd. Magkänsla för vad som är “mycket” eller “lång tid” funkar tyvärr inte att gå på. “Det känns inte bra” räcker inte som evidens.

Man drar en skarp gräns mellan det som är “säkert”, “naturligt” och det som är “giftigt”, ofta benämnt “kemikalier”. Varför är t ex ett grundämne, som man inte specifierar någon förening för (t ex “aluminium”) otänkbart att använda i en produkt (deo) men helt okej i en annan (smink)? Jag misstänker att det är för att det då heter “mica” och helt enkelt inte har aluminium i namnet.

Är gift det som är skadligt för mig eller också för miljön?

I sammanhanget måste vi också skilja på vad som är giftigt för människor och andra organismer, eftersom detta ofta blandas hej vilt. Jag läste ett inlägg senast i förra veckan där någon hävdade att zinkpasta var giftfritt. Samma person hade bara några dagar tidigare pratat om hur farligt silverföreningar är att släppa ut i miljön. Zinkoxid, som zinkpasta innehåller, är ofarligt för människor (förutom zink i hög dos, då det orsakar kopparbrist. Återigen – mängd är avgörande) men är betydligt mer giftigt för vattenlevande organismer, precis som silver (om än inte alls lika giftigt). Att peka ut det ena som fullständigt livsfarligt och det andra som “giftfritt” blir ganska märkligt. Detta är för övrigt ett stort problem eftersom både zinkoxid och titanoxid används i “ekologisk” solkräm, som hamnar i hav och sjöar när man badar. Inte akut giftigt i små mängder, men skriv i alla fall att det inte är problemfritt.

Om förtroende, ansvar och rädsla

Det har pratats en del om ansvar på sociala medier på senaste tiden. Maria Soxbo och Johanna Nilsson har pratat om det ansvar man har som influencer med många följare och högt förtroendekapital att inte bidra till att sabba klimatet. Jag är helt enig med dem. Här till vad som stör mig: människor som har otroligt många följare och stort företroendekapital, men utan någon djupare kunskap, som varken är toxikologer, läkare eller miljövetare, och som uppenbarligen inte gjort sin research säger till andra vad som är och inte är giftigt. Vad krävs för underlag för att säga det till tusentals människor? Vad hänvisar man till? Och om man gör det i egenskap av lekman – varför hävda något sådant alls? Det är som vaccinmotståndare som säger “jag är ju inte läkare men vaccin ÄR skadligt och jag tycker verkligen ni ska ta det till er”.

Detta gör mig helt ärligt helt tokig. Om folk visste hur mycket gift de satte i sig bara genom att leva.  Gillar man verkligen inte gift borde man flytta ut på landet bums. Att bo i stan är mycket värre för ens hälsa statistiskt sett än att använda “kemikalier”. Man bör också sluta steka sin mat och äta chips pga all akrylamid, som man skulle sky som pesten om fanns i en hudprodukt. Om man dricker alkohol kan man lika gärna lägga ner. Det om något orsakar skada.

Vad värre är, är att hävda att något inte är gift när det faktiskt är det. Detta är fallet t ex med zinkpasta, men också med mycket annat.

Att prata om gift är att leka med människors rädsla, för deras egen och för deras barns hälsa. Det finns enorm psykologisk kraft i det. Man får jättegärna ha som hobby att göra egna hudvårds- och städprodukter. Men snälla kolla upp noga om det ens är bättre. Fråga en expert. Hittar du inga belägg för att så skulle vara fallet – uppmuntra ingen annan att göra det.

Checklista för informationsspridning

Här kommer en checklista innan du postar något om gift, eller hävdar något över huvud taget:

– Vad har du för källa? Kan du bekräfta påståendet genom flera?

– Googla det motsatta påståendet noga. Googla flera fraser där du kan hitta mer info för om det finns motstridande argument. Varför finns detta? Vilka väljer du att lita på och varför? Är ditt ursprungliga meddelande fortfarande rimligt efter detta? Om du fortfarande tycker det verkar rimligt men inte vet säkert – säg det. Låt inte tvärsäker om du inte är det.

– Förstå din makt. Inse att folk lyssnar på det du säger och kommer agera efter det och sprida informationen. Har du stort förtroendekapital? Många följare? Kan du stå för det du säger? Är du så säker på det att du kan garantera att andra inte agerar i ovisshet eller på fel information, att de inte skadar sig själva, andra eller miljön pga det du säger? Du har ett stort ansvar i detta. 

– Framgår din kompetens i ämnet? Har du klargjort för folk vad du har för utbildning, varför de bör eller inte bör lyssna på dig? Är du amatör? Säg det. Förklara hur du tillskansat dig din kunskapen och hur ingående förståelse du har.

– Rätta dig själv om du har fel. Ändra inte bara originalinlägget utan lägg ut ett nytt om att informationen var fel. Detta kräver ett stort mått av ödmjukhet, men är så fruktansvärt viktigt. Transparens är allt. Vi behöver mindre felaktig fakta, inte mer.

– Hänvisa till dina källor. Om inte – spara dem i alla fall så att du kan presentera dem om någon ber om dem.