Därför går saker sönder

Allt den här bloggen handlar om är att laga sånt som är trasigt. Tyg blir tunt med tiden, järn rodnar av rost. Men varför går saker ens sönder? Vad bestämmer att ett par gympaskor håller i ett år, en dator fem, och en stol i trehundra? Vad är egentligen “slitage”? För att förstå det måste vi först ta en titt på vad våra saker egentligen består av. Vi tar det från början.

Kemi 101 – vad är saker gjort av?

Min anteckningsbok – otippad?

Allt runt omkring oss, och vi själva, består av materia. Denna utgörs av en palett av olika atomer. Dessa pyttepärlor till partiklar länkas samman på genom kemiska och fysikaliska bindningar. Vilka atomer och hur de kopplas samman avgör hur materialet beter sig.

Att våra möbler, kläder och prylar går sönder beror till syvende och sist på att bindningarna mellan atomerna går av, eller sätts ihop på nya sätt. Om och hur detta händer hänger på prylars makroskopiska och mikroskopiska egenskaper.

Makro – saker man ser

Makroskopiska egenskaper kallas sådant som är synligt och kännbart, t ex att trä är hårt och tyg är mjukt, att metall är formbart och kan ta rejäla smällar, medan glas är bräckligt och oböjligt. Till detta kan man också räkna hur man format själva prylen – tunt eller tjockt material, räta eller sneda vinklar, hårt eller löst sammansatt. Osv osv.

Makroskopisk påverkan är sådant som har sönder ett material på ett sätt som bryter otaliga bindningar samtidigt – man kan tydligt och snabbt se att nåt har hänt. En repa i golvet, en reva i tyg, eller en spricka i en skål. Skälet är oftast mekanisk påverkan, alltså att saker rör på sig, utsätts för tryck eller skav. Detta är rätt intuitivt. Rycker vi, slår eller trycker vi på saker tillräckligt hårt för det givna materialet kommer de brista. Vi sliter bokstavligt i bindningar mellan atomer och molekyler åt olika håll.

Mikro – en djupdykning till det inre

Detta skiljer sig från mikroskopiska egenskaper – sådant som vi inte kan se, vilket beror på vilka atomer som är inblandade, och hur de hänger samman.

Mikroskopisk påverkan är det som händer inne i själva materialet. Om det  på något sätt tillförs tillräckligt med energi kommer en bindning mellan två atomer gå av – som ett snöre som brister. Ibland fäster sig ändarna vid nya “snören” (atomer) och en ny förening har uppstått – men inte den som fyllde den önskvärda funktionen, den vi hade från början. Det kan också handla om att man tillsätter ett ämne som materialet reagerar med. Inte bra.

Förändringarna på mikronivå orsakas bl a av värme eller UV-strålning (i solljus) – båda källor till energi som kan sätta igång kemiska eller fysikaliska processer. Många material blir missfärgade när de utsätts för solljus eftersom färgämnena i dem förändras eller bryts ner, varesig det är trä, papper, läder eller en bjärt stycke tyg. Textil, trä och plast försvagas när solen får dess molekylära länkar att brista och blir skört och bräckligt. 

Vatten och syre är ämnen som gillar att reagera med annat – de är så kallade oxidationsmedel. De påverkar kanske framför allt på olika metaller i form av rost, ärgad koppar eller missfärgad mässing, men kan också sätta igång nedbrytningsprocesser i t ex trä, textil, papper, läder (gärna med värme, i ljuv symfoni). Andra ämnen som färgämnen som färgar av sig, eller basiska eller sura ämnen som bryter ner material jobbar också på mikronivå – i alla fall tills det gått hål.

Skiljelinjen mellan makroskopiskt och mikroskopiskt är inte alltid glasklar, eftersom vad som händer inne i materialet kommer påverka hur prylen beter sig makroskopiskt. Vissa saker ligger i gränslandet. En cykelkedja som sakta töjer ut sig när man utsätter den för tryck, så att metallatomerna börjar röra på sig, eller att komponenterna i elektronik börjar fungera sämre för att de påverkats av värme och ändrat struktur och sammansättning.

Så vad bestämmer hur snabbt de här processerna går? 1. Hur mycket saken används. Ju mer användning, desto snabbare slits den. En stol man sitter på flera timmar per dag kommer slitas snabbare än en finstol man använder i särskilda sammanhang. 2. Hur tuff användningen är för det givna materialet och hur känsligt det är för påverkan. Här är det återigen av betydelse hur materialet reagerar på värme, fukt och mekanisk påverkan. Vissa material är helt klart känsligare än andra.

Puh, mycket kemi. Tycker ni det är lika intressant som jag, som är besatt av material, eller nöjer ni er med vilken lösning som helst bara det funkar?

Laga billiga bruksföremål – sopskyffel

Att laga slit-och-släng-grejer

Hej allihop! Det här inlägget är mest tänkt som inspiration för att visa att det är väldigt lätt att laga billiga saker, som annars är toppexempel på slit-och-släng-grejer. Vet att inte så många kanske kommer behöva laga sin sopskyffel, men vill bara visa hur man kan tänka när man behöver laga nåt!

En av de saker som gör mig mest arg är vår sopskyffel. Gummilisten har lossnat från den. Funktionsodugliga saker får mig att bli fem år gammal och vilja lägga mig ner och lipa. Dags att laga.

Lagning – simpel problemlösning

Okej, så vad göra? Jag tänkte att jag behöver något gummiaktigt, tunt och böjligt som kan lägga sig tätt mot golvet. Därför satte jag en bit silvertejp längs kanten.

Så.

Detta räcker dock inte eftersom det måste bli friktion mellan golvet och listen så det “håller tätt” mellan dem, plus att tejpen inte är tillräckligt styv. Hittade konstig gummi på tub hemma, som jag tror nån lagat cykelslang med med.  Kletade på sånt. Väntade.

Klart! Den är som ny och funkar jättebra! Är såååå nööööjd.

Jag tror nyckeln med att laga allt möjligt är att prova. Bara det funkar så finns det inget rätt eller fel. Fundera på vilka egenskaper du är ute efter och fundera på om du kan hitta verktyg eller material hemma som uppfyller kraven för dem.

Jag tror också stenhårt på att vi måste börja se färre saker som förbrukningsvaror – det funkar liksom inte i det ekologiska läge vi befinner oss. Bara för att något är billigt betyder inte det att det krävs mindre naturresurser för att tillverka det, att det sliter mindre på naturen än något dyrt. Så om något går sönder, testa att laga eller släng iväg ett mail hitåt så hjälper jag så gott jag kan!

Tack för att ni läste!

Skaffa bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Varför vågar man inte laga?

För ett tag sen frågade jag er på Instagram vad det är som tar emot med att laga, vad som gör att man faktiskt inte tar sig för det. 

Det främsta orsakerna var att man var rädd för att ta sönder sin pryl ännu mer, att lagningarna verkar svåra och krångliga och tidsbrist, eller osäkerhet runt hur lång tid det tar.

Jag tror detta handlar mycket om självförtroende. Man tror att man inte kan, man är rädd att misslyckas, att det ska ta massvis med tid för att man är oerfaren – och därför testar man inte ens. Därför kommer här mina fyra bästa tips som har hjälpt mig skaffa lagningssjälvförtroende!

Bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Gå in med inställningen att du bara ska förstå vad som är fel. Inte laga, och absolut inte laga perfekt. Bara skruva isär och se hur saken funkar. Ofta när jag ska laga något trasigt har jag ingen aning om vad jag ska göra, men att skruva loss två skruvar och lyfta på ett lock är ju inte så svårt. Det kan jag i alla fall. Öppna och kolla runt lite, även om jag inte tänker peta på nåt. Skruva isär brödrosten, cykellyset, pallen. Titta på revan i favvoplagget för att se om du förstår vad som hänt och om du kanske kan komma på en lösning. Detta har i 100% av fallen lett till att jag har kunnat laga aktuell sak – men det har jag aldrig trott på förhand! Jag tror faktiskt detta har gett mig bättre självförtroende och tro på min egen förmåga över lag.

“Only rocket science is actually rocket science.” Detta har blivit lite av mitt nya mantra. Människor som inte är så mycket smartare än du och jag har desginat och satt ihop den här prylen. Saker är oftast inte så svåra och komplicerade som man tror. Detta upptäckte jag inte minst när jag öppnade min mobil. Jag trodde att den skulle vara full av kretskort och sladdar och fan och hans moster, men man såg knappt någon av elektroniken ens? Det fanns ett fåtal kontakter man kunde lossa och trycka tillbaka. That’s it typ. Saker är mindre komplicerade än vi tror och vi är mycket smartare och bättre på att lösa problem än vi vet. Tror benhårt på detta.

Öva upp din kreativitet på andra områden. När jag var med i hållbarhetspodden Steg för steg-podcast pratade jag och Tess en hel del om att använda sin egen hjärna och de saker man redan har för att lösa problem, istället för att ens första tanke är att man ska gå och köpa nytt, eller en färdig lösning för situationen. Inte helt otippat är detta ett förhållningssätt jag idag tycker är lite… tråkigt. Hehe. Jag vill ju fixa själv! Med det sagt var jag exakt så fram till 20-årsåldern, då jag började umgås med folk som hellre använde sina egna två händer och sina små grå än cash till att lösa problem, och förstod att – om de kan, då kan nog jag med (se punkt 2). Ju mer du försöker lösa problem när de uppstår med de medel som står till buds, desto lättare och roligare kommer det bli att laga. Det behöver inte finnas rätt eller fel – bara du löser problemet. Genom att göra detta kommer du få mycket lättare att lita på din förmåga och intuition.

Beröm dig själv och var stolt över dina framgångar. Nu när jag tar upp detta – förlåt alla vars trumhinnor jag sprängde med min insta-video på när jag testade brödrosten och insåg att jag faktiskt lagat den och skrek rakt ut. Jag blir så stolt när jag lyckas laga något jag aldrig trodde jag skulle kunna. Vad man än gör som ligger utanför ens komfortzon tycker jag att man kan unna sig att dunka sig i ryggen för. Skryt för alla! Det gör jag! På ett charmigt sätt. (Min bästa egenskap är att jag är så ödmjuk)

Men det viktigaste tror jag är att bara prova. Om det känns som det kommer bli ett stort projekt, vilket gör att det känns omotiverande och oöverstigligt, bestäm på förhand att du bara ska lägga 10-15 minuter på det. Men börja, trots allt. Det är verkligen mödan värd.

Tack för att ni läste! Puss puss.

Testar Repamera!

Laga själv eller vända sig till proffs?

Vissa prylar känner jag bara att jag inte är redo för att laga själv än. Saker som jag aldrig trott att jag skulle våga röra har jag raskt satt en skruvmejsel (och såg??) i, som när jag bytte mobilskärm eller lagade mina föräldrars brödrost – samtidigt som jag ibland sneglar mot en hög där till synes lättlagade ting tyst får ligga kvar. Och skäms.

Agnes från lagningsbloggen håller upp ett par trasiga jeans

Mina enda jeans är en av dem. I sömmen längs rumpan har tyget blivit så slitet att det till sist sprack. Jag har googlat mig vinögd och kollat på hur många tutorialvideor som helst, men jag vågar bara inte ta mig an älsklingsbyxorna. Har sett för min inre syn hur jag skulle sabba dem totalt, med våta kinder och utslitna hårtestar få riva upp stygnen igen. Jag har supersvårt att hitta byxor pga massiv bakdel (undra varför de gått sönder just där? hehe), så de är mig väldigt kär.

trasiga jeans vars revor någon stuckit fingrarna genom

Dels för att jag ville ge dem bästa möjliga vård, och dels för att jag var nyfiken på hur tjänsten funkar, skickade jag in dem till Repamera  – ett företag som reparerar plagg online.

Så här gör man:

  1. Jag knappade mig in på Repamera.se och klickade i vad jag ville laga. 1 st byxor.
  2. Skrev var de var trasiga, angav min adress, betalade. Allt detta tog ca två minuter. Hemsidan var lättförståelig och enkel att använda. 
    Kostade mig 328 pix, frakt och allt. 

Några dagar senare damp en lila förpackning ner i min brevlåda!

Agnes Ozolins från lagningsbloggen håller upp en lila förpackning från repamera

3. Vek ihop mina brallor, la dem i förpackningen, tejpade igen.

4. Gick och lämnade dem hos ett postombud. Adress och porto är redan fixat, så det är bara att gå dit och lämpa av.

Efter några dagar fick jag tillbaka paketet i min brevlåda! Med mina fina, älskade byxor. Lagningen var så snyggt gjord. Jag undrade hur det skulle bli, eftersom tyget var så tunt och fransigt (anledningen för mitt fegande från början) men med en lapp på baksidan känns det gediget gjort och som att det verkligen kommer hålla. Lagningen syns knappt. Har seriöst haft dem på mig nästan varje dag sen jag fick tillbaka dem. Baby’s back with momma. ♡

jeans lagade och ihopvikta av repamera
lagning av en reva i jeans gjord av repamera

Jag rekommenderar Repamera varmt. Hur smidigt som helst, och jag är nöjd med resultatet. Jag köper nästan aldrig något, och är så glad att jag la mina slantar på det här. Annat jag funderar på att skicka iväg dit är min bästa Burberry-jacka i skogsgrön ylle där ärmarna börjat se väldigt sorgsna ut (köpt på Erikshjälpen för 250 kr?!? värd att laga va?), och sen skulle jag vilja byta foder på en annan favvojacka. De har bara hängt i garderoben i flera år nu – men de ska ju sitta på mig! Kläder och saker är till för att användas, och därmed basta. 

Har ni testat? Funkade allt bra för er? Vad tyckte ni om resultatet? 

Tack för att ni läste!

Byt en trasig mobilskärm!

Mobiler är ett sorgligt kapitel i mitt liv. Jag förstår inte hur jag lyckas, men jag tappar dem alltid, alltid, alltid. Det spelar ingen roll hur mycket skydd jag har till den – får jag en ny mobil kommer skärmen vara spräckt inom två veckor. Min egen teori är att det är för att jag, tillsammans med en femtedel av Sveriges befolkning, är smittad av parasiten toxoplasma och därför har kassa reflexer. Jag vill väldigt gärna tro att min klantighet är pga att ett encelligt djur styr min hjärna.

Ser oskyldig ut när den ligger såhär. Den blev helt grön när man tryckte på hemknappen.

Okej det var ett side-track. I början av december tappade jag mobilen så att skärmen havererade totalt. Mobilen började spontanringa folk (bl a gamla tinderdejter……. kul var det. not) och i övrigt bete sig otrevligt. Bra tillfälle att byta skärm innan mitt sociala liv gick åt pipan.

Går man till en verkstad för att byta sin skärm kostar det inte sällan en nätt summa på runt 1000-1500 kr. Jag har inte 1500 kr. Jag beställde istället en ny iPhone-skärm på Teknikdelar.se för 229 kr.

iFixit är så bra.

För att veta hur man ska göra kan man dels kolla på Youtube, men jag föredrar instruktioner från iFixit. Steg för steg leds man genom processen i sin egen takt, utan att behöva pausa och scrolla tillbaka om och om igen. När man öppnat mobilen, bytt skärm och är klar, läser man dem bara baklänges för att stänga igen. Eftersom det finns utmärkta instruktioner där tänker inte jag skriva ut exakt hur jag gjorde då det var väldigt många steg.

Det kan vara bra att kolla på en youtubevideo innan man börjar ändå, och att ha en till hands för att få en känsla för hur försiktig man ska vara med olika delar, vilket håll saker ska sitta på (i alla fall jag har svårt att se detta på detajerade bilder ibland), hur hårt olika delar sitter så man vet om man använder “rätt mått” våld för att trycka dit eller bända loss något.

Läs igenom instruktionerna till just din mobilmodell ordentligt innan du sätter igång. Jag kände under tiden jag satt och pillade att jag önskade att jag hade läst igenom mer ordentligt innan jag började. Mest för att jag tror jag blivit mindre osäker och det hade känts roligare, och jag hade behållit lugnet bättre.

Min setup. Gör bara exakt som det står i instruktionerna så är du så safe du kan vara

För att byta en skärm behövs en del verktyg. Det går att beställa en egen verktygssats för att byta en skärm (för ca 100 kr), eller så kan du hyra eller låna en. När jag kollat igenom instruktioner för att öppna och laga olika mobilmodeller används ungefär samma verktyg. Jag råkar ha saker hemma som jag kunde använda istället.

Det jag använde var följande:

Just min modell behöver man hålla i 90 grader när man fixar med – därav gummiband som jag satte fast den mot ett knivställ med

Små skruvmejslar. Jag använde min skruvmejselsats från Biltema, där de fanns. Man behöver ett par riktigt små skruvmejslar för att få upp alla skruvar i mobilen – kolla i beskrivningen till hur du ska byta skärmen på just din mobil vilka du behöver.

Såhär använder man sugproppen! Den är till för att “lyfta bort” skärmen. Hade aldrig trott att man använde en sån?

En speciell sugpropp för att få bort skärmen. Jag har ingen aning om varför vi äger en sån här, men det gör vi.

Bändverktyg. Man måste nämligen bända loss kablar och komponenter, samt skärmen. Det jag använde var två plektrum, och ett bändverktyg vi faktiskt hade hemma (varför har jag ingen aning om). Ibland använde jag också ett rakblad och ett tandläkarredskap.

Skarp pincett. För att peta runt och lyfta bort saker med.

Isbitslåda. Den här använder jag för att lägga skruvar i. Det är otroligt viktigt att rätt skruv hamnar på rätt plats för annars pajar man mobilen, och när man suttit där och pillat ett tag och är på steg 41 är man väldigt tacksam att man har ett system där man 1. enkelt hittar sin skruv och den inte rullar iväg och 2. vet exakt vilken ordning man ska sätta tillbaka sakerna utan att behöva tänka.

Stark lampa. Så att man ser vad man håller på med.

Bändverktyg, sugpropp, och skruvmejslar ingår om man köper eller hyr ett verktygskit.

VIKTIGT att tänka på:

  • Ha inte mobilen ikopplad i ett uttag när du jobbar med den, och stäng av den (!)
  • Rör inte ytan på de små kontakterna i mobilen. De ser ut som små svarta fyrkanter oftast, med själva kontakten är på undersidan.
  • Var väldigt försiktig när du bänder upp skärmen! Det är lätt att ta i för mycket så att den “flyger upp” när man väl får loss den, och beroende på modell kan man dra sönder kablar i rycket
  • Håll stenkoll på vilken skruv som satt var. Märk upp dem med tejpbitar på isbitsformen på något sätt om du är osäker
  • Dra inte åt skuvarna för hårt! De ska sitta fast, men inte så man tar i för mycket.

Det ska sägas att mobiler inte alltid går att laga såhär. Saker kan gå fel – det är små och ömtåliga saker man pysslar med. Jag valde att laga min egen för att den var obrukbar  som den var, så det kunde inte direkt bli värre och jag var beredd på att behöva gå till en reparatör efter ifall det inte skulle funka. Men samtidigt ville jag ju försöka först i alla fall! Det kan kännas läskigt att våga ta sig an det, men följer du bara instruktionerna ska det gå bra och det är väldigt kul framför allt. Det är inte rocket science. Faktiskt! 

Så hur gick det för mig? Bra!! Det tog sin lilla tid, men instruktionerna på iFixit var tydliga och enkla att förstå vilket kändes tryggt och gjorde mig lugn. När jag hade bytt skärmen och skulle skruva ihop mobilen igen var det något som kändes som det blivit fel vid en av skruvarna, vilket orsakade ett mindre sammanbrott och jag vägrade kolla på den ett tag. Min pojkvän petade lite och konstaterade att den var okej, och så satte jag ihop det sista. Eftersom hörnet på själva metallramen blivit tillbucklad i ett fall fick vi banka ut det med en syl och hammare för att den nya skärmen skulle få plats, samt smälta bort en del av den med en lödkolv så att den passade (detta var väldigt kul). Är så glad, och stolt över att jag fixade det. Det känns så himla bra!

Är det något ni undrar över? Har ni synpunkter eller har ni gjort något tips på hur ni gjort när ni bytt skärm? Holler at me! Lycka till med lagandet och tack för att ni läste!

Att rida ut stormen

Hej allihop! Hoppas helger och mellandagar har behandlat er väl.

Det har varit lite tyst här ett tag. De senaste veckorna har jag mått väldigt dåligt. Större delen av livet har jag kämpat med psykisk ohälsa i olika former. Nu för tiden går det oftast bra, men det finns stunder då allt brister, då allt jag byggt upp rasar i ett moln av dån och damm. Så är det nu. Det ligger ett städ över bröstet, och jag går sönder med varje försök att göra något dugligt.

Jag har varit med om det tillräckligt många gånger för att veta att det blir bättre. Att det enda att göra är att rida ut stormen, att hålla någon av alla utsträckta händer och inte släppa. Men kanske framför allt vara så snäll mot sig själv det bara går.

Om det var något jag lärde mig 2018, så var det att sluta tvinga mig själv att göra sånt jag inte vill. Inte bita ihop, vägra att uthärda. Eftersom jag haft svårt för så mycket har jag alltid trott att man inte får säga ifrån när man är rädd eller har ångest, för alla andra verkar ju klara allt. Att det inte finns några giltiga skäl att backa, fastän varje nerv i kroppen skriker. Under förra året insåg jag, att jag behöver ju inte. Ingen mår bättre av att jag trasar sönder mig själv. Även om det är tråkigt för kompisar när jag ställer in, när inte kan hjälpa till, att det är synd när jag inte kan leverera till 100% på jobbet eller kanske måste ställa in ett gig, så är det ändå aldrig för dem så outhärdligt som för mig när jag tvingar mig igenom det.

Så nu ligger jag här och lever, tar mig igenom en evighetslång minut i taget. Snart har de tickat klart så jag kan andas igen. I vår ska det lagas ugnar, jackor, cykelkedjor, termosar och spruckna mobilskärmar. Fast först ska jag laga mig själv en stund. Resten är världsliga saker.

Vad var det viktigaste du tog med dig från 2018?

Gott nytt år ★ Ta hand om varandra och er själva!

Vad gör en tapetserare? – Möt Kristina Frostegren

En tapetserare gör kanske inte riktigt vad det låter som. Idag är det målaren som klär väggar i vackert papper.  Möbeltapetserare klär om möbler i granna tyger eller läder och lagar stoppningar, men det händer också att de gör båtkapell och båtdynor.

Kristina Frostegren bor i Lund, och har jobbat som möbeltapetserare med egen firma i 18 år. En kylig novemberkväll landade jag vid hennes köksbord, och hon delade frikostigt med av kunskap om material, tyg, yrkets historia och sin egen filosofi och arbetssätt.

Just när jag kom på besök höll Kristina på att byta stoppning och tyg på en soffa. Det var så otroligt häftigt att få se, och få förklarat hur möbeln var byggd och vad de olika delarna fyllde för funktion.

För att få kalla sig auktoriserad tapetserare måste man gått en utbildning om 4500 timmar och avlagt ett s k gesällprov. Kristina har förutom gesäll- och mästarbrev vässat sin kompetens ytterligare med flera kurser och utbildningar inom konst och design.

Hur kommer det sig att du valde att bli tapetserare?

– Jag var intresserad av inredning, färg och form. Jag läste mycket i inredningstidningar, men att bli produktdesigner kändes inte riktigt rätt. Jag tyckte det var roligt att förstå hantverket, hur materialen skiljer sig åt och lära mig om deras egenskaper.

Rejäl resår!

Kristina berättar att hon alltid har jobb. Det finns för mycket att göra för att hon ska kunna ta sig an alla förfrågningar.  Hon håller även kurser för nybörjare i materiallära och man får prova att klä om sin egen stol.

– Jag vill föra vidare kunskapen. Jag tycker det är viktigt att andra får upp ögonen för hantverket och för hur mycket tid det tar att tillverka eller laga en möbel. Hantverket värdesätts inte på samma sätt längre, och man har tappat förståelse nför hur mycket jobb som läggs ner. Idag tycker man ett rimligt pris för en soffa är ganska lågt – man går till IKEA för att köpa möbler som är tillverkadei låglöneländer. Folk blir vana vid låga priser på stoppade möbler och andra möbelkedjor följer efter, och förenklar stilen och sänker kvalitén på sina möbler.

– Det jag vill göra är att förnya, förändra och bevara. Om möblerna bevaras och lever längre så leder det till att den mängd som slängs minskar, men det är ju också så att man bevarar något personligt, något som är viktigt och värdefullt för en själv, och som har stort emotionellt värde.

Vilka är dina kunder? Finns det någon ”typisk” kund?

Ungefär 90% är privatkunder, men jag har också tagit uppdrag av t ex Lunds universitet. Ofta är det kvinnor som vill bevara och inte slänga arvegods. Det kan också vara kunder som hittat en 1960-tals-soffa med teakdetaljer, som de vill ha i inredning. Stilarna varierar mycket, nyrokoko-stolar från 1800-talet till B Mathsson-fåtöljer med flätad linnesadelgjord. Lamino-fåtöljer med fårskinn är också vanligt att kunder kommer in med.

Vad kostar det att laga en möbel?

-Cirka 12 000 kronor kostar det för att byta tyg på en öronlappsfåtölj. Att plocka av och sätta på ny klädsel tar runt tjugo timmar, och sedan tillkommer tyget och vadd. Om man ska byta stoppningen också får man lägga till tid för det beror påhur sönder den är. Det finns enklare jobb som att byta tyg på lösa sitsar för 450 kr/styck

Kristina har ett stort engagemang för miljöfrågor, och lyfter hur svårt det är att få tag i vissa material ifall man vill ha dem schysst producerade. Hon är mycket noggrann i tyg- och materialval och använder bara de allra bästa materialen, både ur miljösynpunkt och för att ge ett gott resultat där möblerna håller länge. Jämfört med dagens anda där slit och släng är tidens melodi, är tidrymden en möbel ska hålla nästan svindlande.

Just den här soffan är nu stoppad med kokosnötsfiber

På Sveriges Tapetserarmästares hemsida står det att ”det som finns under ytan är lika viktigt som ett tyg av hög kvalitet.” Vad menas med det?

– Olika stoppningsmaterial håller olika länge. Jag använder olika slags material beroende på vad som passar. Tagel är nog det mest hållbara stoppningsmaterialet. Det är mjukt och spänstigt och kan hålla i hundratals år. (! <– reds. anm.) Taglet importeras idag. Fram till 1996 gick det att få tag i hästtagel i Sverige, från Munkfors tagelspinneri, men nu går det till förbränning istället, vilket är trist. Det finns inte så stor efterfrågan av tagel idag när alla möbler tillverkas med stoppning av skumplast.

Tagel. Otroligt styvt, grovt hår.

Jag använder linne i mina möbler, eftersom det håller – jag har hittat hela linnevävar i stolar från 1700-talet. Vissa använder juteväv, men det håller inte på samma sätt. Det åldras och behöver bytas fortare. Särskilt i stoppade sitsar med mycket svik i framkanten så går juteväven sönder.

Sådär blir latex efter 45 år?! Kristina lät mig trycka på gammal latex på armstöden på en fåtölj, och det bara smulades sönder… Tänk då att tagel håller hundratals år!

Nyare material som skumplast (polyeter, kallskum) blir mjukare och mjukare med åren och borde ersättas av icke-fossila material. Jag letar efter ersättningsmaterial. Skumgummi (latex) kan hålla i 40 år om det skyddas med bomullsvadd eller likande, annars torkar det efter 25-30 år. Därför så är materialet under tyget viktigt för hur länge möbeln ska hålla.

Om ni vill läsa mer om Kristinas arbete, klicka in på hennes hemsida här!

Vad gör jag när jag inte lagar?

Hej allihop! Hur mår ni? 

För mig är det bråda dagar nu för tiden. Dessutom har min mobil totalhavererat (börjar tro att den är bortom lagning…), vilket inte direkt hjälper. Det är mycket som händer i livet – men vad? Jag tänkte skriva lite om vad jag gör när jag inte lagar saker!

Foto: Olof Åström

I grunden är jag ju kemist, men eftersom jag utbildade mig utomlands (St Andrews, Skottland) var det svårt för mig att få jobb när jag kom hem till Sverige. Till sist har jag landat som kommunikatör för en klimatkalkylator som heter Svalna, som räknar ut ens klimatpåverkan baserat på vad man köper. Det är superroligt – jag får intervjua intressanta och inspirerande personer, har världens bästa kollegor och jag jobbar ungefär en dag i veckan, vilket är perfekt för mig. Jag föreläser även för om klimat och konsumtion, och påverkansarbete. Typ så! Världens bästa jobb tycker jag!

När jag inte jobbar engagerar jag mig ideellt i miljöfrågor. Jag är moderator i Klimatklubben på Facebook, är lite involverad i Biologiska mångfaldens dag 22 maj (men mer ska det bli), och är aktiv i gruppen Vi håller oss på jorden. Allt detta är det jag lägger större delen av min tid på.

Kort sagt – det mesta jag gör handlar om att försöka ta hand om jorden och allt som lever i den. Jag lever enligt devisen “mer fest än protest”. Jag tror vi måste visa vad vi vill ha och sträva mot det, hellre än att motsätta oss och klaga på det vi vill bort ifrån. Att själva skapa den värld vi vill se. Det är vad jag knåpar med nu under min stund på jorden.

Så vilka är ni?! Jag är så nyfiken på er som läser! Vad heter ni, var bort ni, och vad är viktigt för er? Skriv gärna i kommentarerna!

Tack för att ni läste! ♥

Färga tyg – höstjackan del 1

Första steget för att försöka restaurera min granna jacka är att åter få den blå. Det skulle åstadkommas med vanlig texilfärg.

Såhär såg den ut före färgning! Ser ni min fina strandpipar-pin? Älskar vadare! Så sjukt gulliga.

Den här färgen tänkte jag använda. Förut hade vi tvättmaskin, så jag tänkte köpa maskinfärg (för det verkar tusen gånger lättare), men eftersom den nu har lämnat oss fick det bli till att färga för hand. Testa hur det blir liksom! Så vet ni hur enkelt/krångligt det är.

Detta funkar bara för naturfibrer, ska sägas – min jacka är gjord av en bomullsmix. Eftersom min jacka vägde ca 500 g behövde jag två påsar.

Satte igång! Tips är att lägga ut tidningpapper på golvet. Färgen är ett helvete att få bort från t ex trä, vilket vi har i lägenheten. 

1. Först ska man tvätta och fukta tyget. Notera gärna påsklämmorna i håret pga brist på hårnålar. Satte på mig plastpåsar på händer och armar för att inte få färg på huden.

2. Tömde mina två påsar färg i en kastrull. Sedan hällde jag på en liter varmt vatten. Rörde runt för att lösa upp färgen.

3. Häll upp varmt (40 grader) vatten i en stor metallbalja eller metallvask. Enligt instruktionerna skulle jag för dubbel sats hälla i 12 liter så det blev vasken för mig. Sedan ska man hälla i salt. Inte vanligt bordsalt. Misstänker att detta är väldigt basiskt. Detta är för att aktivera färgen och få den att reagera med tyget så den sätter sig.

4. I med färgen i vattnet! 

5. Sedan la jag i jackan. De första 15 minuterna ska man stå och röra, och sedan då och då i 45 minuter.

6. När tiden hade gått hällde jag ut färgen och sköljde mödosamt jackan. Det tog tid kan jag säga! När sköljvattnet inte blev färgat längre hängde jag den på tork. Här gjorde jag dock vad jag tror var ett misstag! Eftersom den hängtorkade – inte på en galge utan på en krok? hur dum får man vara haha?? – fick den faktiskt lite ränder 🙁 Så jag tror det kan vara värt att torka plagget plant! 

Här är en bild på resultatet. Man kan se att jackan fortfarande är lite brunfläckig – den blev inte helt återställd till originalfärgen kan jag säga, samt att den blev ojämt färgad? Men detta var pga rookie mistakes ju… I alla fall mycket bättre än innan, och det var kul att se hur det funkade!

Lite randig 🙁 Det kan jag helt ärligt leva med dock.

Kanske hade det funkat bättre med maskinfärg? Är det meningen att det ska täcka helt i princip, på ett såhär mörkt plagg, eller får man acceptera att det inte får exakt samma mörka färg som förut? Är det någon som har erfarenhet av detta? Jag trodde ärligt talat att det skulle funka bättre baserat på beskrivningen av färgen på själva märkets hemsida…

Allt som allt – glad att jag testade, lite missnöjd med resultatet. Men det är ju klart bättre än innan i alla fall. Har ni färgat kläder någon gång? Hur har det gått?! Tack för att ni läste! <3

Fixa höstjackan – en trestegsraket

Den här har jag väntat länge på att få laga! Min bästa höstjacka. Fyndad på Erikshjälpen 2007. Märke: Sand.

Underbart elegant, enkel och håller perfekt temperatur. Den här har jag strosat, sprungit, spankulerat runt i, från gymnasiet i Växjö, genom fyra år i ett regnigt Skottland och snålblåst i Holland. Trotsat frost och isande novemberregn med Broder Daniel, Low och Sufjan Stevens i öronen.

På den tiden var den mörkblå, med fint helt foder. Nu… ja, se bild. Den har blivit någon slags… brunblå? Fodret är ett minne blott. Jag fastnade i det varje gång jag skulle ta på mig jackan eftersom det fanns så många hål att sticka armarna i, haha. Så jag slet bort det för ett tag sen. Jackan behöver kort sagt en hel del hjälp vid det här laget. 

Detta skulle egentligen bli mitt första lagningsprojekt, men eftersom den marinblå maskintextilfärgen jag ville använda var slut i hela Sverige (ville använda en lättillgänglig från Panduro, som jag också kollat upp är bra) har det dröjt ända till nu.

Jag tänker laga jackan i tre steg. Det första jag tänker göra är att färga den med vanlig textilfärg (äntligen inköpt!). Sen ska den få nytt foder, och till sist ska jag förstärka de ställen den börjar bli lite väl sliten på. Första steget kommer inom kort!