Skaffa bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Varför vågar man inte laga?

För ett tag sen frågade jag er på Instagram vad det är som tar emot med att laga, vad som gör att man faktiskt inte tar sig för det. 

Det främsta orsakerna var att man var rädd för att ta sönder sin pryl ännu mer, att lagningarna verkar svåra och krångliga och tidsbrist, eller osäkerhet runt hur lång tid det tar.

Jag tror detta handlar mycket om självförtroende. Man tror att man inte kan, man är rädd att misslyckas, att det ska ta massvis med tid för att man är oerfaren – och därför testar man inte ens. Därför kommer här mina fyra bästa tips som har hjälpt mig skaffa lagningssjälvförtroende!

Bättre lagningssjälvförtroende – så gör du

Gå in med inställningen att du bara ska förstå vad som är fel. Inte laga, och absolut inte laga perfekt. Bara skruva isär och se hur saken funkar. Ofta när jag ska laga något trasigt har jag ingen aning om vad jag ska göra, men att skruva loss två skruvar och lyfta på ett lock är ju inte så svårt. Det kan jag i alla fall. Öppna och kolla runt lite, även om jag inte tänker peta på nåt. Skruva isär brödrosten, cykellyset, pallen. Titta på revan i favvoplagget för att se om du förstår vad som hänt och om du kanske kan komma på en lösning. Detta har i 100% av fallen lett till att jag har kunnat laga aktuell sak – men det har jag aldrig trott på förhand! Jag tror faktiskt detta har gett mig bättre självförtroende och tro på min egen förmåga över lag.

“Only rocket science is actually rocket science.” Detta har blivit lite av mitt nya mantra. Människor som inte är så mycket smartare än du och jag har desginat och satt ihop den här prylen. Saker är oftast inte så svåra och komplicerade som man tror. Detta upptäckte jag inte minst när jag öppnade min mobil. Jag trodde att den skulle vara full av kretskort och sladdar och fan och hans moster, men man såg knappt någon av elektroniken ens? Det fanns ett fåtal kontakter man kunde lossa och trycka tillbaka. That’s it typ. Saker är mindre komplicerade än vi tror och vi är mycket smartare och bättre på att lösa problem än vi vet. Tror benhårt på detta.

Öva upp din kreativitet på andra områden. När jag var med i hållbarhetspodden Steg för steg-podcast pratade jag och Tess en hel del om att använda sin egen hjärna och de saker man redan har för att lösa problem, istället för att ens första tanke är att man ska gå och köpa nytt, eller en färdig lösning för situationen. Inte helt otippat är detta ett förhållningssätt jag idag tycker är lite… tråkigt. Hehe. Jag vill ju fixa själv! Med det sagt var jag exakt så fram till 20-årsåldern, då jag började umgås med folk som hellre använde sina egna två händer och sina små grå än cash till att lösa problem, och förstod att – om de kan, då kan nog jag med (se punkt 2). Ju mer du försöker lösa problem när de uppstår med de medel som står till buds, desto lättare och roligare kommer det bli att laga. Det behöver inte finnas rätt eller fel – bara du löser problemet. Genom att göra detta kommer du få mycket lättare att lita på din förmåga och intuition.

Beröm dig själv och var stolt över dina framgångar. Nu när jag tar upp detta – förlåt alla vars trumhinnor jag sprängde med min insta-video på när jag testade brödrosten och insåg att jag faktiskt lagat den och skrek rakt ut. Jag blir så stolt när jag lyckas laga något jag aldrig trodde jag skulle kunna. Vad man än gör som ligger utanför ens komfortzon tycker jag att man kan unna sig att dunka sig i ryggen för. Skryt för alla! Det gör jag! På ett charmigt sätt. (Min bästa egenskap är att jag är så ödmjuk)

Men det viktigaste tror jag är att bara prova. Om det känns som det kommer bli ett stort projekt, vilket gör att det känns omotiverande och oöverstigligt, bestäm på förhand att du bara ska lägga 10-15 minuter på det. Men börja, trots allt. Det är verkligen mödan värd.

Tack för att ni läste! Puss puss.

Testar Repamera!

Laga själv eller vända sig till proffs?

Vissa prylar känner jag bara att jag inte är redo för att laga själv än. Saker som jag aldrig trott att jag skulle våga röra har jag raskt satt en skruvmejsel (och såg??) i, som när jag bytte mobilskärm eller lagade mina föräldrars brödrost – samtidigt som jag ibland sneglar mot en hög där till synes lättlagade ting tyst får ligga kvar. Och skäms.

Agnes från lagningsbloggen håller upp ett par trasiga jeans

Mina enda jeans är en av dem. I sömmen längs rumpan har tyget blivit så slitet att det till sist sprack. Jag har googlat mig vinögd och kollat på hur många tutorialvideor som helst, men jag vågar bara inte ta mig an älsklingsbyxorna. Har sett för min inre syn hur jag skulle sabba dem totalt, med våta kinder och utslitna hårtestar få riva upp stygnen igen. Jag har supersvårt att hitta byxor pga massiv bakdel (undra varför de gått sönder just där? hehe), så de är mig väldigt kär.

trasiga jeans vars revor någon stuckit fingrarna genom

Dels för att jag ville ge dem bästa möjliga vård, och dels för att jag var nyfiken på hur tjänsten funkar, skickade jag in dem till Repamera  – ett företag som reparerar plagg online.

Så här gör man:

  1. Jag knappade mig in på Repamera.se och klickade i vad jag ville laga. 1 st byxor.
  2. Skrev var de var trasiga, angav min adress, betalade. Allt detta tog ca två minuter. Hemsidan var lättförståelig och enkel att använda. 
    Kostade mig 328 pix, frakt och allt. 

Några dagar senare damp en lila förpackning ner i min brevlåda!

Agnes Ozolins från lagningsbloggen håller upp en lila förpackning från repamera

3. Vek ihop mina brallor, la dem i förpackningen, tejpade igen.

4. Gick och lämnade dem hos ett postombud. Adress och porto är redan fixat, så det är bara att gå dit och lämpa av.

Efter några dagar fick jag tillbaka paketet i min brevlåda! Med mina fina, älskade byxor. Lagningen var så snyggt gjord. Jag undrade hur det skulle bli, eftersom tyget var så tunt och fransigt (anledningen för mitt fegande från början) men med en lapp på baksidan känns det gediget gjort och som att det verkligen kommer hålla. Lagningen syns knappt. Har seriöst haft dem på mig nästan varje dag sen jag fick tillbaka dem. Baby’s back with momma. ♡

jeans lagade och ihopvikta av repamera
lagning av en reva i jeans gjord av repamera

Jag rekommenderar Repamera varmt. Hur smidigt som helst, och jag är nöjd med resultatet. Jag köper nästan aldrig något, och är så glad att jag la mina slantar på det här. Annat jag funderar på att skicka iväg dit är min bästa Burberry-jacka i skogsgrön ylle där ärmarna börjat se väldigt sorgsna ut (köpt på Erikshjälpen för 250 kr?!? värd att laga va?), och sen skulle jag vilja byta foder på en annan favvojacka. De har bara hängt i garderoben i flera år nu – men de ska ju sitta på mig! Kläder och saker är till för att användas, och därmed basta. 

Har ni testat? Funkade allt bra för er? Vad tyckte ni om resultatet? 

Tack för att ni läste!

Byt en trasig mobilskärm!

Mobiler är ett sorgligt kapitel i mitt liv. Jag förstår inte hur jag lyckas, men jag tappar dem alltid, alltid, alltid. Det spelar ingen roll hur mycket skydd jag har till den – får jag en ny mobil kommer skärmen vara spräckt inom två veckor. Min egen teori är att det är för att jag, tillsammans med en femtedel av Sveriges befolkning, är smittad av parasiten toxoplasma och därför har kassa reflexer. Jag vill väldigt gärna tro att min klantighet är pga att ett encelligt djur styr min hjärna.

Ser oskyldig ut när den ligger såhär. Den blev helt grön när man tryckte på hemknappen.

Okej det var ett side-track. I början av december tappade jag mobilen så att skärmen havererade totalt. Mobilen började spontanringa folk (bl a gamla tinderdejter……. kul var det. not) och i övrigt bete sig otrevligt. Bra tillfälle att byta skärm innan mitt sociala liv gick åt pipan.

Går man till en verkstad för att byta sin skärm kostar det inte sällan en nätt summa på runt 1000-1500 kr. Jag har inte 1500 kr. Jag beställde istället en ny iPhone-skärm på Teknikdelar.se för 229 kr.

iFixit är så bra.

För att veta hur man ska göra kan man dels kolla på Youtube, men jag föredrar instruktioner från iFixit. Steg för steg leds man genom processen i sin egen takt, utan att behöva pausa och scrolla tillbaka om och om igen. När man öppnat mobilen, bytt skärm och är klar, läser man dem bara baklänges för att stänga igen. Eftersom det finns utmärkta instruktioner där tänker inte jag skriva ut exakt hur jag gjorde då det var väldigt många steg.

Det kan vara bra att kolla på en youtubevideo innan man börjar ändå, och att ha en till hands för att få en känsla för hur försiktig man ska vara med olika delar, vilket håll saker ska sitta på (i alla fall jag har svårt att se detta på detajerade bilder ibland), hur hårt olika delar sitter så man vet om man använder “rätt mått” våld för att trycka dit eller bända loss något.

Läs igenom instruktionerna till just din mobilmodell ordentligt innan du sätter igång. Jag kände under tiden jag satt och pillade att jag önskade att jag hade läst igenom mer ordentligt innan jag började. Mest för att jag tror jag blivit mindre osäker och det hade känts roligare, och jag hade behållit lugnet bättre.

Min setup. Gör bara exakt som det står i instruktionerna så är du så safe du kan vara

För att byta en skärm behövs en del verktyg. Det går att beställa en egen verktygssats för att byta en skärm (för ca 100 kr), eller så kan du hyra eller låna en. När jag kollat igenom instruktioner för att öppna och laga olika mobilmodeller används ungefär samma verktyg. Jag råkar ha saker hemma som jag kunde använda istället.

Det jag använde var följande:

Just min modell behöver man hålla i 90 grader när man fixar med – därav gummiband som jag satte fast den mot ett knivställ med

Små skruvmejslar. Jag använde min skruvmejselsats från Biltema, där de fanns. Man behöver ett par riktigt små skruvmejslar för att få upp alla skruvar i mobilen – kolla i beskrivningen till hur du ska byta skärmen på just din mobil vilka du behöver.

Såhär använder man sugproppen! Den är till för att “lyfta bort” skärmen. Hade aldrig trott att man använde en sån?

En speciell sugpropp för att få bort skärmen. Jag har ingen aning om varför vi äger en sån här, men det gör vi.

Bändverktyg. Man måste nämligen bända loss kablar och komponenter, samt skärmen. Det jag använde var två plektrum, och ett bändverktyg vi faktiskt hade hemma (varför har jag ingen aning om). Ibland använde jag också ett rakblad och ett tandläkarredskap.

Skarp pincett. För att peta runt och lyfta bort saker med.

Isbitslåda. Den här använder jag för att lägga skruvar i. Det är otroligt viktigt att rätt skruv hamnar på rätt plats för annars pajar man mobilen, och när man suttit där och pillat ett tag och är på steg 41 är man väldigt tacksam att man har ett system där man 1. enkelt hittar sin skruv och den inte rullar iväg och 2. vet exakt vilken ordning man ska sätta tillbaka sakerna utan att behöva tänka.

Stark lampa. Så att man ser vad man håller på med.

Bändverktyg, sugpropp, och skruvmejslar ingår om man köper eller hyr ett verktygskit.

VIKTIGT att tänka på:

  • Ha inte mobilen ikopplad i ett uttag när du jobbar med den, och stäng av den (!)
  • Rör inte ytan på de små kontakterna i mobilen. De ser ut som små svarta fyrkanter oftast, med själva kontakten är på undersidan.
  • Var väldigt försiktig när du bänder upp skärmen! Det är lätt att ta i för mycket så att den “flyger upp” när man väl får loss den, och beroende på modell kan man dra sönder kablar i rycket
  • Håll stenkoll på vilken skruv som satt var. Märk upp dem med tejpbitar på isbitsformen på något sätt om du är osäker
  • Dra inte åt skuvarna för hårt! De ska sitta fast, men inte så man tar i för mycket.

Det ska sägas att mobiler inte alltid går att laga såhär. Saker kan gå fel – det är små och ömtåliga saker man pysslar med. Jag valde att laga min egen för att den var obrukbar  som den var, så det kunde inte direkt bli värre och jag var beredd på att behöva gå till en reparatör efter ifall det inte skulle funka. Men samtidigt ville jag ju försöka först i alla fall! Det kan kännas läskigt att våga ta sig an det, men följer du bara instruktionerna ska det gå bra och det är väldigt kul framför allt. Det är inte rocket science. Faktiskt! 

Så hur gick det för mig? Bra!! Det tog sin lilla tid, men instruktionerna på iFixit var tydliga och enkla att förstå vilket kändes tryggt och gjorde mig lugn. När jag hade bytt skärmen och skulle skruva ihop mobilen igen var det något som kändes som det blivit fel vid en av skruvarna, vilket orsakade ett mindre sammanbrott och jag vägrade kolla på den ett tag. Min pojkvän petade lite och konstaterade att den var okej, och så satte jag ihop det sista. Eftersom hörnet på själva metallramen blivit tillbucklad i ett fall fick vi banka ut det med en syl och hammare för att den nya skärmen skulle få plats, samt smälta bort en del av den med en lödkolv så att den passade (detta var väldigt kul). Är så glad, och stolt över att jag fixade det. Det känns så himla bra!

Är det något ni undrar över? Har ni synpunkter eller har ni gjort något tips på hur ni gjort när ni bytt skärm? Holler at me! Lycka till med lagandet och tack för att ni läste!

Att rida ut stormen

Hej allihop! Hoppas helger och mellandagar har behandlat er väl.

Det har varit lite tyst här ett tag. De senaste veckorna har jag mått väldigt dåligt. Större delen av livet har jag kämpat med psykisk ohälsa i olika former. Nu för tiden går det oftast bra, men det finns stunder då allt brister, då allt jag byggt upp rasar i ett moln av dån och damm. Så är det nu. Det ligger ett städ över bröstet, och jag går sönder med varje försök att göra något dugligt.

Jag har varit med om det tillräckligt många gånger för att veta att det blir bättre. Att det enda att göra är att rida ut stormen, att hålla någon av alla utsträckta händer och inte släppa. Men kanske framför allt vara så snäll mot sig själv det bara går.

Om det var något jag lärde mig 2018, så var det att sluta tvinga mig själv att göra sånt jag inte vill. Inte bita ihop, vägra att uthärda. Eftersom jag haft svårt för så mycket har jag alltid trott att man inte får säga ifrån när man är rädd eller har ångest, för alla andra verkar ju klara allt. Att det inte finns några giltiga skäl att backa, fastän varje nerv i kroppen skriker. Under förra året insåg jag, att jag behöver ju inte. Ingen mår bättre av att jag trasar sönder mig själv. Även om det är tråkigt för kompisar när jag ställer in, när inte kan hjälpa till, att det är synd när jag inte kan leverera till 100% på jobbet eller kanske måste ställa in ett gig, så är det ändå aldrig för dem så outhärdligt som för mig när jag tvingar mig igenom det.

Så nu ligger jag här och lever, tar mig igenom en evighetslång minut i taget. Snart har de tickat klart så jag kan andas igen. I vår ska det lagas ugnar, jackor, cykelkedjor, termosar och spruckna mobilskärmar. Fast först ska jag laga mig själv en stund. Resten är världsliga saker.

Vad var det viktigaste du tog med dig från 2018?

Gott nytt år ★ Ta hand om varandra och er själva!