Jag älskar att vara beroende

Jag äger ganska få saker. Gillar inte att hamstra, rensar ut sånt jag inte behöver regelbundet. Att inte äga mycket gör människor i min omgivning oumbärliga för mig. Jag är helt beroende av att andra delar av sig av det som är deras.

Behöver jag nåt får jag låna. Och kollektivt har vi så mycket! Gonna go out on a limb och säga ”allt.” Testa att göra en efterlysning hos dina Facebookvänner av nån obskyr pryl och se vad som kommer upp – det är inte klokt vad folk sitter och trycker på. Varför ska vi alla ha samma saker om vi utslaget på ett år kanske använder det en kvart, eller till och med tre dagar? Om vi köper något och använder sagda sak nån gång om året, hur mycket betalar vi egentligen per gång vi använder den? Mitt sämsta köp någonsin var en chokladfontän jag köpte för 500 kr. Har använt den två gånger, vilket innebär att jag betalade 250 kr per gång. Värt?

Behövde lödkolv och efterlyste på facebook – visade sig att typ ALLA har en?! What? Min vän Claes som är till höger på bilden nedan hade två så jag fick en! <3

Det bästa med att inte ha själv

Att kunna köpa sig till tjänster och saker och sällan behöva någon annan gör en mer isolerad, tror jag. Jag tror att vi mår bra av att vara beroende av varandras försorg. Vara tvugna att dela med oss och ta emot av tid, hjälp, prylar. Vi är flockdjur, gjorda för att leva tillsammans och ta hand om varann. Och jag lovar, folk blir glada av att låna ut, när de får göra en glad och bli översköljda med tacksamhet (för tacksam blir man!). Många tycker det känns roligt att deras grunkor som annars bara ligger kommer till användning.

Här går vi och bär på en humlestång vi skulle hjälpa en kompis att resa. Ser glad ut för jag ännu inte insett hur svårt det kommer bli att få upp den

För mig finns ett sista skäl till att jag inte vill ha saker med väldigt specifika syften. Färdiga lösningar och tjänster får min kreativitet att praktiskt taget självdö, för jag slipper tänka. Men jag vill tvärt om öva på att lösa problem själv! Med små medel och mycket fantasi – och det gör man bra när man lider brist. Nöden är uppfinningarnas moder så sant som det är sagt. De gånger jag inte kan själv vill jag få hjälp. Istället för att sticka och köpa prylar och specifika verktyg som behövs i stunden ringer jag en vän. Min bästa livlina.

Laga ditt cykellyse!

Cykellyse är ett ypperligt skydd och livförsäkring. Vi tror att vi syns, men det gör vi verkligen inte – och på cykel kan det gå undan. Det ger andra en chans att ta hänsyn till dig, och gör samspel på gatorna ca tusen gånger lättare. Problemet med dem är att de lätt går sönder eftersom de sitter på nåt som ständigt skakar, skumpar och rycker.

Såhär ser min cykel ut. När ett lyse går sönder sätter jag på ett nytt, och när det går sönder – ja ni fattar. Men nu ska det bli ändring. 

Tidsåtgång: mindre än 10 min.
Jobbighetsgrad: Inte jobbigt.

Jag började med att skruva av lyset. Lite lurigt att nå med en skiftnyckel (har bara en stor), så jag använde jag en hylsnyckel (översta verktyget) för att lossa muttrarna som håller fast det på cykeln.

Sen gjorde jag en idiotgrej. Jag har lagat samma sak på min pappas cykel, och då fanns en liten skruv som höll ihop fram och bakstycke på lyset, men jag bara SÅG inte det på denna först (pga är… blind?)? Så höll på att slita av mina naglar när jag skulle få isär den haha? 

Lätt att se skruveländet i den här vinkeln…

Sen såg jag. Skruvade isär med phillipskruvmejsel (sån med ett kryss i) av lämplig storlek.

Ser ni att den där lika spiralen till vänster har hoppat loss? Jag har lagat tre lysen nu, och detta har varit problemet för samtliga. Det är bara att peta in den:

Nu funkar den! På ett annat lyse jag lagade var det inte en spiral, utan en liten metallplatta, som var betydligt svårare att hålla på plats. Satte ett par tejpbitar på den. Kirrat. Sen: skruva på framstycket igen, och sätt fast på din cykel. Färdigt!

Jag var glad även om det inte syns

Säker cykling is love. Ut och skruva! Tack för att ni läste!

Vi måste tala om giftfritt

Det här inlägget har jag funderat på många månar. Detta är något som sakta grävt fram en bekymmersrynka mellan ögonbrynen, men det var först när jag började peka ut uppenbara faktafel och blev kallad gnällspik, självutnämnd expert och hater som proppen gick. Så här kommer det.

En av de stora trenderna på senare år har varit den om giftfri mat, giftfria kläder och kosmetika. Badrumsskåp och skafferier har gått genom skärselden för att komma ut, rena, jungfruliga, ”kemikaliefria” på andra sidan. Städprodukter och teflonpannor i drivor har slängts.

Detta är något jag också höll på med för många år sen, så jag förstår verkligen känslan av skräck när något man trodde var säkert plötsligt ter sig livsfarligt. Jag läste böcker, ekobloggar och slängde utan nåd allt jag trodde skulle skada mig eller miljön. Tills jag blev kemist. Tills jag läste på ordentligt och satte mig in i ämnet. Insåg hur skev bild man som lekman får och hur mycket ens intuition och rädslor bedrar en.

Det är inte ens eget fel, men man måste vara uppmärksam på vilken sort information man tar till sig och vem som är avsändaren. Är det en annan amatör, eller faktiskt en expert som har förståelse för samband som inte är uppenbara? Det kan kännas tryggare, skönare att lyssna på någon som är som en själv – en vanlig person. Men man måste inse att det olyckligvis blir lite av en blind som leder en lam.

Gift – definitionen

Så vad betyder giftfritt egentligen? Vilka substanser är okej, och varför? Och vilken kompetens har de som hävdar att något är giftigt respektive ofarligt?

”Gift” betyder att något ”i låg koncentration påverkar en organism på ett potentiellt skadligt sätt” enligt Wikipedia. Detta är den gängse definitionen. Aktut toxicitet mäts genom LD50-doser, alltså den dos av ett ämne som krävs för att 50% av försöksdjuren man testar det på ska dö (”lethal dose 50”). Man använder det eftersom det gör olika substanser direkt jämförbara på ett kvantitativt sätt.

Det man sedan kan prata om är ökad risk för sjukdomar till följd av exponering eller intag av ett visst ämne. Här tycker jag att många som uttalar sig om gift/giftfritt inte har förstått hur riskbedömning går till.

Som kemist måste du göra en enskild säkerhetsbedömning inför varje experiment du sätter upp. När man gjort ett antal förstår man att proportioner är viktiga. Det måste skrivas att något har vissa bieffekter, vare sig i låg dos eller hög. Det betyder inte att du kommer drabbas av dem så fort du kommer i kontakt med substansen, utan handlar om mängd och exponeringens tidsrymd. Magkänsla för vad som är ”mycket” eller ”lång tid” funkar tyvärr inte att gå på. ”Det känns inte bra” räcker inte som evidens.

Man drar en skarp gräns mellan det som är ”säkert”, ”naturligt” och det som är ”giftigt”, ofta benämnt ”kemikalier”. Varför är t ex ett grundämne, som man inte specifierar någon förening för (t ex ”aluminium”) otänkbart att använda i en produkt (deo) men helt okej i en annan (smink)? Jag misstänker att det är för att det då heter ”mica” och helt enkelt inte har aluminium i namnet.

Är gift det som är skadligt för mig eller också för miljön?

I sammanhanget måste vi också skilja på vad som är giftigt för människor och andra organismer, eftersom detta ofta blandas hej vilt. Jag läste ett inlägg senast i förra veckan där någon hävdade att zinkpasta var giftfritt. Samma person hade bara några dagar tidigare pratat om hur farligt silverföreningar är att släppa ut i miljön. Zinkoxid, som zinkpasta innehåller, är ofarligt för människor (förutom zink i hög dos, då det orsakar kopparbrist. Återigen – mängd är avgörande) men är betydligt mer giftigt för vattenlevande organismer, precis som silver (om än inte alls lika giftigt). Att peka ut det ena som fullständigt livsfarligt och det andra som ”giftfritt” blir ganska märkligt. Detta är för övrigt ett stort problem eftersom både zinkoxid och titanoxid används i ”ekologisk” solkräm, som hamnar i hav och sjöar när man badar. Inte akut giftigt i små mängder, men skriv i alla fall att det inte är problemfritt.

Om förtroende, ansvar och rädsla

Det har pratats en del om ansvar på sociala medier på senaste tiden. Maria Soxbo och Johanna Nilsson har pratat om det ansvar man har som influencer med många följare och högt förtroendekapital att inte bidra till att sabba klimatet. Jag är helt enig med dem. Här till vad som stör mig: människor som har otroligt många följare och stort företroendekapital, men utan någon djupare kunskap, som varken är toxikologer, läkare eller miljövetare, och som uppenbarligen inte gjort sin research säger till andra vad som är och inte är giftigt. Vad krävs för underlag för att säga det till tusentals människor? Vad hänvisar man till? Och om man gör det i egenskap av lekman – varför hävda något sådant alls? Det är som vaccinmotståndare som säger ”jag är ju inte läkare men vaccin ÄR skadligt och jag tycker verkligen ni ska ta det till er”.

Detta gör mig helt ärligt helt tokig. Om folk visste hur mycket gift de satte i sig bara genom att leva.  Gillar man verkligen inte gift borde man flytta ut på landet bums. Att bo i stan är mycket värre för ens hälsa statistiskt sett än att använda ”kemikalier”. Man bör också sluta steka sin mat och äta chips pga all akrylamid, som man skulle sky som pesten om fanns i en hudprodukt. Om man dricker alkohol kan man lika gärna lägga ner. Det om något orsakar skada.

Vad värre är, är att hävda att något inte är gift när det faktiskt är det. Detta är fallet t ex med zinkpasta, men också med mycket annat.

Att prata om gift är att leka med människors rädsla, för deras egen och för deras barns hälsa. Det finns enorm psykologisk kraft i det. Man får jättegärna ha som hobby att göra egna hudvårds- och städprodukter. Men snälla kolla upp noga om det ens är bättre. Fråga en expert. Hittar du inga belägg för att så skulle vara fallet – uppmuntra ingen annan att göra det.

Checklista för informationsspridning

Här kommer en checklista innan du postar något om gift, eller hävdar något över huvud taget:

– Vad har du för källa? Kan du bekräfta påståendet genom flera?

– Googla det motsatta påståendet noga. Googla flera fraser där du kan hitta mer info för om det finns motstridande argument. Varför finns detta? Vilka väljer du att lita på och varför? Är ditt ursprungliga meddelande fortfarande rimligt efter detta? Om du fortfarande tycker det verkar rimligt men inte vet säkert – säg det. Låt inte tvärsäker om du inte är det.

– Förstå din makt. Inse att folk lyssnar på det du säger och kommer agera efter det och sprida informationen. Har du stort förtroendekapital? Många följare? Kan du stå för det du säger? Är du så säker på det att du kan garantera att andra inte agerar i ovisshet eller på fel information, att de inte skadar sig själva, andra eller miljön pga det du säger? Du har ett stort ansvar i detta. 

– Framgår din kompetens i ämnet? Har du klargjort för folk vad du har för utbildning, varför de bör eller inte bör lyssna på dig? Är du amatör? Säg det. Förklara hur du tillskansat dig din kunskapen och hur ingående förståelse du har.

– Rätta dig själv om du har fel. Ändra inte bara originalinlägget utan lägg ut ett nytt om att informationen var fel. Detta kräver ett stort mått av ödmjukhet, men är så fruktansvärt viktigt. Transparens är allt. Vi behöver mindre felaktig fakta, inte mer.

– Hänvisa till dina källor. Om inte – spara dem i alla fall så att du kan presentera dem om någon ber om dem.

Såhär tar du bort noppror

Ni som läst mitt förra inlägg vet nu varför noppror uppkommer och vilka egenskaper hos tyget som påverkar detta. Nu ska vi ta bort dom!!!

Detta gör vi med en vanlig rakhyvel. Man skär helt enkelt loss dem från tyget. Beroende på vad det är för tyg är det olika svårt, och olika lämpligt. Nopprorna på syntenttyger kommer vara svårare att få bort än på tyg gjort av naturfibrer. Det är också viktigt att inte göra detta på för tunt tyg då man riskerar att skära sönder det. Även om tyget inte är supertunt – ta det försiktigt. Man kan skära sönder tyget om man går ut för hårt.

En liten instruktionsvideo finns här – om ni vill ha lite bakgrund till nopprorna och se hur ylle och syntettyg skiljer sig åt när de använts på samma sätt, scrolla till början!

Före:

Efter:

Beroende på hur vasst rakbladet är, och hur hårt nopprorna sitter tar det olika lång tid. Här fick jag helt ärligt hålla på ett litet tag pga ganska slö rakhyvel.

Trevlig rakning!

4 egenskaper som gör tyg nopprigt

Din favoritkofta, den där snygga du köpte dyrt är inte lika kul att ta på sig längre. Utan ditt medgivande har den gått och skaffat minidreads.

Noppror. De är ett gissel. Vi har rätt bra intuitiv känsla för vilka sorters plagg och tyger som nopprar. Koftor – ja. Jeans – nej. Men varför? Vad gör att vissa material nopprar mer än andra? Och hur får man bort dem? Nu reder vi ut.

Varför får tyg noppror?

Tyg är gjort av garn, i sin tur gjort av tvinnade textilfibrer. När textilfibrerna sliter sig loss ur garnet och letar sig upp till tygets yta hakar de fast i varandra, vilket får en slags snöbollseffekt och… noppror.

Oklart varför jag ser så glad ut när jag står här med min noppriga favvotröja.

Beroende på olika fysikaliska faktorer och egenskaper hos dels fibrerna, garnet ,och tyget i stort sker detta olika mycket. För att vi senare ska förstå hur man kan ta bort noppror och varför det funkar olika bra på olika tyg, samt hur man väljer plagg som inte får noppror går vi igenom grunderna först.

Typ av textilfibrer

Eftersom noppror uppstår när fibrer smiter ur garnet, har kortare textilfibrer större risk att noppra än längre. Ungefär som mitt hår har gjort på bilden ovan.

På samma sätt nopprar svagare fibrer enklare än starka. Syntetiska fibrer som polyester, är väldigt starka jämfört med bomull eller ull. Dock är de inte immuna mot att trasas sönder, och när de väl bildat noppror slits de inte av till skillnad från på ylle, utan sitter hårt i tyget. Ylle nopprar alltså mer, men eftersom nopprorna lossnar kontinuerligt blir problemet inte lika allvarligt som för syntentmaterial, där de sitter som berget.

Grått  – ylle, blått – syntet-bomullsmix. Mer noppror på syntetmaterialet.

Stickat vs vävt

Tyg kan vara antingen stickat eller vävt. Eftersom stickat tyg exponerar en större yta av garnet mot omgivningen bidrar detta till att risken för att noppror ska bildas ökar. Stickat = mer nopprigt än vävt.

Tygets tjocklek

Mer kompakt, tyngre tyg nopprar mindre än tunt, löst tyg (om man håller andra parametrar, som fibertyp konstanta). Detta för att mindre yta är exponerat mot utsidan, men också för att rörelsen av garn mot varandra, vilket gör att fibrar går sönder och lämnar garnet, blir mindre om tyget är mer kompakt.

Löst tvinnat garn

Ju lösare garnet är tvinnat, desto större är risken att fibrerna slits loss ur garnet och letar sig upp till tygets yta. Hur många varv garnet i tyget är tvinnat har därför betydelse för hur lätt tyget nopprar. Är det tighta trådar eller lösa, ulliga testar? Det senare kommer noppra mer.

Så hur blir jag av med fanskapet? Jag vill ju använda mina favvokläder! Detta i nästa del om noppror – snart i en webbläsare nära dig. Tack för att du läste! Ha det fint till nästa gång. ♡

Foto: Olof Åström

Laga sprucket smink

Vet ni vad jag hatar?
Det här:

Eftersom jag är patologiskt klantig, vilket helt ärligt är en av anledningarna till att jag behövde starta den här bloggen, gör jag kaos med det smink som hamnar i mina händer. Både mitt eget, och tyvärr andras (förlåt mamma). Kast med *liten värdefull sak* är en av mina paradgrenar.

Sminkproblemet är dock lätt fixat. Det vi behöver är 

  • Ett lösningsmedel

Löser man bara upp partiklarna och sedan låter dem torka kommer de ”sätta ihop sig själva”, ungefär som när man löser upp salt i vatten och sen låter det torka till kristaller. Dock måste vi välja rätt lösningsmedel. Detta är typ vad livet går ut på i många labb.

Eftersom mineralerna i sminket inte är lösligt i polärt lösningsmedel, t ex vatten, måste man ha ett opolärt, alltså ett där molekylerna inte har en positiv och en negativ ände. Vatten är ju så – som en liten magnet. Annars hade man bara kunnat blanda det i vatten.

My kind of IPA

Dock räcker det inte riktigt med detta – vi vill också att lösningsmedlet ska försvinna. Vi hade rent teoretiskt kunnat lösa det i matolja… men matolja avdunstar inte särskilt lätt och vi skulle stå där med en fin, glittrig sörja. Därför måste vi välja ett lösningmedel som är flyktigt. T ex kemiskt ren bensin, eller i mitt fall kemiskt ren isopropanol. Går att hitta på t ex Biltema, men kolla gärna på Facebook om nån i din bekantskapskrets har. Det är förvånande allt vad folk sitter och trycker på he.

På bilden nedan är ögonskuggan närmst kameran blandad med IPA och har löst upp sig, medan den i vatten inte gjort nånting.

Såhär gör du:

Häll rougen/pudret/ögonskuggan i en liten skål.

Tillsätt ditt lösningsmedel. Någon tesked räcker.

Häll blandningen ner i sin form igen .

Låt torka! Mitt tog ca två timmar för att torka nästan helt. Lider man av dåligt tålamod kan man försiktigt värma med hårtork på avstånd. 

Tadaaa! ♥

Tidsåtgång: 3 minuter + ett par timmars torktid. Kör hårt!

Snabblagat

I tisdags var jag och mina kompisar i Köpenhamn. Vi gick mest runt planlöst, tog en fika. Sånt man gör en tisdag om man som vi, har lite oklara jobb/frilansar. Det gav ro att inte behöva ha kul, inte förvänta sig något. Få gå utan mål och riktning. Bara en dag. Jag är en väldigt planerande person, som gillar att sätta upp mål, dela upp i delmål, strukturera och schemalägga. Jag gör det såklart för att det går bra för mig då, att jag tar mig framåt och tycker det är befriande att ha full kontroll. Men ibland vill jag bara släppa mitt krampaktiga tag om tyglarna.

Jag hittade ett trasigt pärlhalsband från Snö of Sweden på gatan.

Superlimmade ändarna då de var för korta för att knytas. Det roligaste med superlim är att det ryker.

Foto: Olof Åström

På tal om fynd – jag intervjuade Frida Zellinger som har instagramkontot Varannan Begagnat igår. Hennes mål är att se om hon kan köpa allt man kan tänkas behöva begagnat och låta folk följa hennes sökande. Allt från hårfärg till stekspadar, presenter.  Kontot är så intressant och tankeväckande, inte minst för att Frida skriver så skarpt och roligt. Det var det att snacka med henne också! Unna er att klicka in och läs en stund!

Hur har er vecka varit hittills?

Räta ut veck i läderskor – Del 2

Välkomna till del 2 av hur man rätar ut veck på läderskor! Del 1 hittar du här. Nu har skorna fått hänga med skoblock i sig i några dagar. När jag tog ut dem hade de sträckt på sig en hel del!

Såhär ser de ut med skoblock i. Ännu veckade, men inte tillnärmelsevis lika avgrundsdjupa som förut.

Nästa steg för att fixa skorna är värme.

Jag ser himla uppklädd upp för att föna skor, men jag skulle putsa dem också och tog därför på det enda svarta jag hittade.

Värm försiktigt på avstånd (värm inget ställe för länge utan rör fönen runt). När lädret blivit varmt, stryk över vecken (relativt långsamt, ungefär samma hastighet som om du strök någon över kinden) tills de rätar ut sig. Värm och gnugga om vartannat tills vecken försvinner.

Vill bara säga att… man får skavsår om man gör det för länge. Jag blev lite besatt och har nu ingen hud på tummen. Men det var det värt!!

Efter detta putsade jag med skokräm. Kommer ett specialinlägg om putsning snart, men det var i princip inga konstigheter eller extratricks. Bara putsade skorna.

Såhär blev det:

Kängan närmst kameran har jag rätat ut vecken på (gjorde lite till efter att jag tagit bilden), den fjärmre inte. Stor skillnad ju?! Detta är före putsning, så de blev ännu bättre.

Har gått i dem nu, och visst kommer vecken tillbaka en del (det gör det ju på skor) men de ser rejält mycket friskare ut nu. Framför allt var det fint att se att de inte var så skadade som jag befarade. Jag trodde verkligen det hade gått hål på lädret – det var så det såg ut.

Så här i efterhand tror jag faktiskt det skulle funka lika bra att bara göra det senare steget, med värmen, i alla fall om man har skor som inte är lika allvarligt veckade som mina var. Det kändes som det gjorde allra störst skillnad. Testa och se hur det går! Dela gärna med dig av hur det funkade 🙂

Tack Isa för lånad fön! <3 Och tack för att ni läste! Hoppas ni har en fin måndag!

Foto: Olof Åström

En vecka att fira

Hej på er! Hur mår ni? 

Jag mår så bra. De senaste sju dagarna har varit bortom fantastiska här borta.

I onsdags cyklade Olof och jag till Lomma och kom hem med en lödkolv som jag FICK (?! tack Claes!) och en kasse kaffe! Score eller vad?? Vi firade det, och att vi med största sannolikhet får stanna i vår lägenhet ett år till med bubbel.

I torsdags träffade jag Henning på Repamera, vilket var så roligt. Repamera är en tjänst där du helt enkelt skickar in trasiga kläder, och får dem tillbaka lagade.

Träffade lite senare ofantligt fina, coola Clara som driver Bossbloggen. Har följt henne sen i somras – inte för att jag var så vansinnigt intresserad av ledarskap (men har blivit!) utan för att hon skriver så bra, för hennes blogg håller så hög kvalitet. När jag kom hem var det städning och matlagning som gällde för Olof och Jespers (de jag bor med) goda vän skulle komma på besök, så hann inte smälta dagen så mycket mer än att vråla att jag älskar livet och människor några gånger.

Eftersom jag mått så bra de senaste veckorna har jag varit livrädd för att göra som jag alltid gör – så fort jag känner att jag återfått min kraft och energi bränna den i ett, eftersom jag tycker det är så roligt att få hitta på saker igen. Jag var redan ganska trött när jag kom till Lund i onsdags efter en intensiv helg och nio timmars resa i måndags. Märkligt och mäktigt nog har det gått utmärkt. Både Henning och Clara hade väldigt lugnande inverkan på mig. Kunde vara öppen och glad, men utan att haka upp ett smil på kinderna och prestera.

Nu ska jag pusta ut efter dagens lagningar, enmilapromenad och ladda inför kalas i kväll. Ha en fin helg alla!

Hur får man bort veck på läderskor? – Del 1

Mitt nästa projekt jag tagit mig an är mina bästa höstkängor. Efter flera års användning har de fått djupa veck, vilka så småningom börjat förflytta sig till min panna varje gång jag tar på dem.

Jag är inte så brydd av estetiska skäl, men för att det samlas damm och grus i som jag är rädd ska skava sönder lädret. Way to ruin skor för 1700 kr liksom…

När jag gick till skomakaren för att fråga hur jag bäst tar hand om skorna (ska man använda lädertvål till skor? fetta in dem? vad finns det för naturvänlig impregnering man kan använda? hur ofta ska man putsa dem? vad är det för skillnad på dyr och billig skokräm?) frågade jag även om vecken. ”Det där? Det går inte att göra något åt.” Jag blev lite besviken, men tog såklart hans ord för det… tills han började säga andra saker om vissa ämnen som rent kemiskt inte stämmer. Det började osa katt.

Tackade för mig, gick ut genom dörren och googlade loss – och visst finns det sätt att få bort vecken?! De flesta använder antingen bara värme för att omforma lädret, men om vecken är väldigt djupa, eller om skosulan börjat böjas uppåt kan man blöta ner dem först – antingen i bara vatten, eller i vatten och glycerin. Detta ska testas.

Veckfria skor i två steg

En av de metoder jag tycker verkar mest legitim, där man använder vatten och glycerin, tänkte jag nu testa på mina skor. Det är lite av en process, så ni får första delen nu, och andra inom kort!

Förberedelse och material

Steg 1:
Glycerin – jag köpte vegetabiliskt på Panduro för 85 kr (detta är valfritt, man kan även använda bara vatten)
Vatten
Skoblock, gärna i t ex cederträ som absorberar fukt bra
TrasorOBS jag tog örngott som ändå skulle i tvätten, men tänkte inte på att skorna hade rester av skokräm på, så de har fått fula märken nu… värt att tänka på! Ta gamla trasor som ändå ska slängas, eller används till typ städning.
2 Plastpåsar
4 Gummiband

Steg 2:
Hårtork
Skoputs

  1. Rengör skorna så att de är fria från damm och smuts. Jag gjorde detta omsorgsfullt med en fuktig trasa.

2. Blanda 1 del glycerin och 2 delar vatten i en skål. Jag tog ca 1 och 2 dl, vilket räckte bra.

3. Blöt ner trasorna i blandningen.

4. Sno trasorna runt skorna så att de ligger tätt mot lädret. Stätt plastpåsar runt. Dra gärna ett par gummiband om. Lämna sen skorna några timmar. Jag lät mina vara över natten, för det spelar inte särskilt stor roll när lädret väl blivit mättat (och jag skulle på fest). När de väl är mättade är de mättade (men de ska ju inte ligga så länge att det börjar växa roliga organismer i dem!).

5. Ta bort trasorna och sätt i skoblock som sitter riktigt tight och låt skorna torka. Jag lät dem torka fem dagar. Jag tror inte man behöver låta det gå så lång tid egentligen, men jag var iväg på jobb. 😉 När de är torra väntar nästa steg – värme. Stay tuned! ♥

Foto: Olof Åström